Det vore onekligen ett komiskt sammanträffande om integriteten plötsligt fick sina förkämpar i Ecpat och andra organisationer som annars brukar förhålla sig obekymrade till kränkt integritet eller yttrandefrihet. Men att döma av gårdagens nyhet i DN skulle det faktiskt kunna ske. I Storbritannien, där man nu ska införa kroppsskanning på flygplatserna, varnar nämligen barnrättsaktivisterna för att sådan skanning kan bryta mot barnpornografilagarna.
Jag frestas att hålla med dem, bara för att slippa bli nakenfotad nästa gång jag reser. Men nej. Det där är förstås trams. Allt naket är inte porr. All porr är ju inte ens naken! Dessutom brukar pornografiskt material inbegripa visst intresse för kroppens yttre hölje – huden och dess olika utväxter. Helkroppsskannern däremot, den ser rakt igenom huden och ”visar bland annat stomipåsar, proteser, implantat och piercing”. (SvD 4/1)
Jodå. Rent mjöl i stomipåsen ska man ha om man vill ut och resa framöver. Men porr? Njae. Förvisso sägs det ju att man kan fundera ut i stort sett vilken sexuell nisch som helst och hitta den på internet, men den här lär inte ha några mängder efterföljare.
Efter terrorförsöket i Detroit är helkroppsskanning det nya heta säkerhetstricket. Men är det egentligen inte redan gammalt? Vi har ju berättat att vi tänker göra det. Vore jag terrorist skulle jag genast utesluta metoder som kan stoppas via kroppsskanning.
I nättidningen True/Slant.com läser jag en intressant betraktelse som jämför våra allt mer rigorösa säkerhetsprocedurer på flygplatserna med den franska befästningen Maginotlinjen.
När fransmännen byggde Maginotlinjen – en massiv förstärkt säkerhetsbarrikad – efter Första världskrigets slut, var det för att de förväntade sig att en framtida attack från Tyskland skulle bli likadan som den senaste. Så var inte fallet – så är det sällan.
Om det är något som kampen mot terror ger oss så är det begränsad rörelsefrihet och krångel och det är ständigt lika oklart hur stor nytta allt besvär egentligen gör. Inför vi förbud mot stora mängder vätska på flygplanen så tejpar en presumtiv terrorist istället fast lite pulver på sitt ben och nöjer sig med en mycket liten mängd vätska. Den som vill bekämpa terror måste ha stor fantasi, så mycket är klart.
Visst är kroppsskanning ett stort insteg i den personliga integriteten. Men samtidigt har jag oerhört mycket svårare att bli upprörd över det än många andra integritetskränkningar som redan är gjorda eller som syns vid horisonten.
Besvären på flygplatserna syftar åtminstone till att hindra plan från att sprängas i luften. Samtidigt pågår de omdebatterade ACTA-förhandlingarna och allt vi vet är rykten.
Kanske – vem vet? – kommer det innebära att vi på samma flygplats där våra piercingar och stomipåsar skannas får finna oss i att lämna över våra väskor, datorer och MP3-spelare för ingående granskning.
Kanske – vem vet? – kommer det innebära filtrering av internet eller högst rättsosäkra procedurer i jakten på fildelare. Kanske. Vem vet?
I alla händelser är de här intrången i den privata sfären betydligt mer påträngande. Dessutom är syftet inte att hindra terrordåd och blodspill, bara kopierade märkesplagg och låtar.
