De stora skillnaderna mellan mäns och kvinnors företagande är förmodligen Sveriges minst uppmärksammade jämställdhetsfråga. Endast fyra procent av den kvinnliga arbetskraften i Sverige är företagare, medan motsvarande tal för den manliga arbetskraften är 10 procent. Av EU:s 25 medlemsländer är det bara i Malta och Danmark som andelen kvinnliga företagare är lägre (2006).
När det gäller kvinnor som driver företag med anställda är skillnaden gentemot männen ännu större. Som framgår av rapporten Fortsätt förändra! av ekonomen Anders Bornefalk (Svenskt Näringsliv, mars 2010) är det bara en av hundra kvinnor i arbetsför ålder som ägnar sig åt sådant företagande. Det är fyra gånger vanligare att män driver företag med anställda, och andelen kvinnliga företagare med anställda har minskat under det gångna årtiondet.
Skillnaden mellan mäns och kvinnor företagande har alltså ökat kontinuerligt – även efter valet 2006. Män ägnar sig i större utsträckning åt expansivt företagande med anställda, medan kvinnors företagande mest sker på deltid utan anställda och med låga intäkter.
År 2005 deklarerade 15 procent av de manliga företagarna i kategorin 35 år och äldre ett överskott av enskild näringsverksamhet som översteg 250000 kronor per år. Motsvarande andel bland de kvinnliga företagarna var 7 procent, alltså mindre än hälften. I absoluta tal var det fem gånger fler manliga än kvinnliga företagare som hade överskott på den nivån.
Cirka 40 procent av de kvinnliga företagarna hade ett överskott på mindre än 25000 kronor per år.
De enda branscher där fler kvinnor än män startar och driver företag är utbildning, hälso- och sjukvård och andra person- och samhällstjänster. Av företagen som startades inom dessa områden under 2008 drevs 58 procent av kvinnor. Samtidigt hade hälften av nyföretagarna inom branscherna fortfarande kvar sina anställningar och var deltidsföretagare.
Företagande inom skola, vård och omsorg är mer riskfyllt än företagande inom andra branscher, eftersom den politiska inblandningen är betydligt större och villkoren ofta ändras. Denna politisering har direkta, negativa konsekvenser för det kvinnliga företagandet och är en viktig förklaring till att kvinnor oftare är deltidsföretagare och oftare låter bli att ha anställda.
De dåliga villkoren för kvinnligt företagande borde stå i centrum för debatten, allra helst som det är växande företag som står för merparten av jobbtillväxten i Sverige. Dagens stora underrepresentation av kvinnliga företagare, och framför allt av kvinnliga företagare med anställda, innebär att vi går miste om hundratusentals arbetstillfällen.
Det innebär också att män lyckas bygga upp större tillgångar och tyngre maktpositioner i näringslivet än kvinnor.
Den som hävdar att det är genom kvotering av kvinnor till storbolagens styrelser som vi kan göra något åt asymmetrin i fråga om makt och tillgångar, den tar i bästa fall miste.
Thomas Gür är företagare och fri skribent. thomasgur@hotmail.com
