Meritokrati är min religion. Liksom alla djupt religiösa personer blir jag förnärmad när syndare flagrant bryter det första och enda budordet inför mina ögon. Tyvärr saknar jag den själsro varmed den religiöse möjliggör sin tysta fortlevnad. Låt därför inkvisitionen börja.

Fö rutom den indignation som Tillväxtverkets slöseri med skatte- betalarnas pengar givit upphov till, framträder ett mönster i kommentarerna som bäst kan beskrivas som en allmän misstroendeförklaring av generaldirektören Christina Lugnets kompetens. Främst av personer vilka Tillväxtverket finns till för att hjälpa, företagarna. Hur kan en person med nästan tre decennier kommunalt arbete i bagaget förväntas förstå näringslivets villkor, frågar man sig. Hade en generaldirektör som upplevt företagarens verklighet, där endast 90 kronor dras av på representation från en redan ansträngd budget, visat bättre omdöme i hanteringen av andra männi-skors pengar?

Mona Sahlin är fortfarande på jakt efter ett toppjobb, nu i Socialistinternationalen. Ingenting mindre duger. Till och med regeringen har accepterat ”faktum”, har man en gång varit ledare för Socialdemokraterna, även en mindre framgångsrik sådan, ska man ha en internationell toppost. Det demonstrerades inte minst genom regeringens enmiljonkronors sponsring av Sahlins kandidatur till posten som generaldirektör för Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Genève, som enligt många var ett hopplöst projekt. De hade rätt.

Kavalkaden av missöden för S tog inte slut med Sahlins avgång. Efter att hela landet dammsugits efter lämpliga förmågor, och hela socialdemokratiska riksdagsgruppen scannats, lyckades Berit Andnor vaska fram Håkan Juholt, som vaskade fram Tommy Waidelich. Sverige försattes i en situation där den aspirerande finansministern uppenbarligen inte kunde något som helst om ekonomi. Den aspirerande statsministern deklarerade ärligt att han varken ville ha eller trodde sig vara lämpad för jobbet som partiledare, både före och efter sitt korta mandat. Jobbet fick han ändå.

Vi går utrikes. Kofi Annan tillkännagav i torsdags att han efter avtalstidens slut inte ämnar att fortsätta som FN:s och Arabförbundets medlare i Syrienkonflikten. Kofi Annan är 74 år gammal. Han började sin bana inom FN 1962 och avancerade snabbt till posten som chef för FN:s freds-bevarande styrkor. I denna egenskap var en av huvudansvariga till den passivitet som kännetecknade FN:s icke-agerande under folkmorden i Rwanda och Bosnien. Denna insats blev så uppskattad att den först belönades med generalsekreterarposten, och sedan med Nobels fredspris.

Position efter meriter, belöning efter prestation. Är det för gammalmodigt att tänka så? Min tro har börjat vackla.