Varför riskera så mycket för några öar? Igår besköt Taiwans och Japans kustbevakningar varandra med vattenkanoner nära ögruppen Senkaku (Diaoyu på kinesiska). Inte bara Kina, utan också Taiwan, hävdar rätt till öarna. Sammanstötningen skedde när taiwanesiska fiskebåtar och kustbevakning äntrade vad Japan ser som sitt territorialvatten. Samtidigt städar Kina upp bråten efter de antijapanska demonstrationerna.

Detta är särskilt märkligt med tanke på de egentligen goda relationerna mellan ö-konfliktens länder. Efter förra årets katastrofer i Japan skänkte Taiwans befolkning överlägset mest pengar per capita av alla länder i världen.

Japaner, taiwaneser och kineser besöker varandras länder, lyssnar på varandras musik och har omfattande handel. Detsamma gäller Japan och Sydkorea. Trots det blossade striden om ögruppen Dokdo upp under sommaren då Sydkoreas president besökte den. Japan svarade med att kalla hem sin ambassadör.

Till viss del handlar konflikten om historiska sår som inga handelsvolymer i världen helt kan läka. Under sin tid som militär stormakt begick Japan makabra grymheter i ockuperade områden, som det moderna Japan aldrig fullt försonats med.

Ett exempel är massakern i den kinesiska staden Nanjing. Omkring 300000 kinesiska civila och soldater beräknas ha mördats av den japanska armén under bara några veckor.

Trots omfattande forskning är bilden av massakern kontroversiell i Japan. Senast i februari i år förnekade borgmästaren för den japanska staden Nagoya att massakern alls ägt rum. Han fick stöd av Tokyos guvernör – symboliskt nog samma man som i somras lovade att köpa de omstridda öarna från en privat ägare. Detta drev den japanska staten att köpa öarna, vilket blev startskottet för den mest intensiva fasen i de antijapanska protesterna i Kina.

Historia ligger i botten också mellan Japan och Sydkorea. Mellan 1910 och 1945 var Korea en japansk koloni. Bland annat tvingade japanska armén omkring 200000 koreanska kvinnor till sexuellt slaveri under Andra världskriget. Flera japanska politiker har förnekat eller förminskat frågan. Senast i söndags meddelade Japans premiärminister att man vägrar gå med på Sydkoreas krav om ersättning till de före detta sexslavar som ännu är i livet.

Bara för några veckor sedan besökte en japansk minister Yasukuni-helgedomen i Tokyo. Det gör japanska politiker ibland, och varje gång ger det upphov till ramaskri i grannländerna, eftersom flera dömda krigsförbrytare har minnesplaketter i helgedomen. Vid Yasukuni finns också ett historiemuseum där Japans imperietid beskrivs i skönmålande ordalag och grymheterna knappt nämns.

Att Japan inte helt gjort upp med sin historia ursäktar självklart inga våldsamma demonstrationer eller territoriella intrång. Japan har varit en pacifistisk kraft sedan Andra världskrigets slut, och mycket pekar på att den kinesiska regimen piskat upp stämningarna för att flytta fokus från problem inom landet. Men de upprörda känslorna i regionen kommer att ha grogrund tills Japan på djupet gör upp med sin historieskrivning.