Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist har fått bannor av Naturskyddsföreningen och Greenpeace därför att hon har sagt att EU bör komma igång med godkännandet av genmodifierade växter och livsmedel. Därmed fortsätter de båda miljöorganisationerna att rida spärr mot de nya lösningar som skulle kunna revolutionera livsmedelsproduktionen.
Att komma igång med godkännandeprocessen innebär inte att det blir fritt fram för genmodifierade produkter. Både Sverige och EU har omfattande regelverk och myndighetstillsyn inom området. Ett antal myndigheter följer utvecklingen vaksamt. Jordbruksverket ansvarar för verksamheter där GMO-växter kommer till användning. Livsmedelsverket är ansvarig tillsynsmyndighet för mat som innehåller, består av eller är framställd ur genetiskt modifierade organismer. Statens utsädeskontroll ansvarar för fröförökade växtarter och potatis, och följer hela produktionskedjan från bondens fält till säcken med nyproducerat utsäde. Gentekniknämnden ska främja en etiskt försvarbar och säker
användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa och miljön skyddas. Och så vidare. Den som vill skaffa sig en överblick över paragrafdjungeln kan besöka de sammanlagt elva genteknikmyndigheternas gemensamma webbportal www.gmo.nu.
Olämpliga utsäden och livsmedel bör inte användas, oavsett om genmodifierade organismer finns med i bilden eller inte. Det är en självklarhet. Det är också fullt rimligt att, åtminstone under en övergångsperiod, vara extra försiktig med GMO-grödor, utan att för den skull hemfalla åt förbud mot kommersiell odling. Det finns visserligen inga skäl att anta att GMO-grödor skulle kunna vara hälsofarliga, men däremot kan det finnas frågetecken som har att göra med hur traditionellt förädlade och genmodifierade grödor samexisterar i odlingslandskapet.
Att Sverige och andra EU-länder skulle ha mycket att vinna på GMO-produkter är klart. Men det finns även en annan aspekt av frågan. Världens fattiga är de som skulle kunna ha mest att tjäna på ökad användning av GMO i
jordbruket. I dag motverkar EU en sådan utveckling. Motsatsen vore mera rimligt. Många av fördelarna med GMO är nämligen av den karaktären att de skulle få särskilt stor betydelse om de kom utvecklingsländerna till del.
Gentekniken har redan skördat ett antal framgångar i produktionsledet, exempelvis i form av grödor som har modifierats för att bättre kunna stå emot skadedjursangrepp. Modifieringen kan leda både till ökad avkastning och miljövinster. Det finns exempel på att användningen av kemiska bekämpningsmedel kan minskas med 40 procent om man odlar GMO-potatis i stället för de traditionella sorterna. GMO-grödor kan också göras mer tåliga, så att de kan odlas på platser där det annars skulle vara svårt att uppnå goda resultat. Ett exempel är vete och ris som klarar sig med mindre mängder vatten. Andra landvinningar berör mer direkt konsumentledet, genom förbättrade egenskaper hos livsmedel. Ett ofta uppmärksammat exempel är det så kallade gyllene riset, som har berikats med vitamin A, vilket kan
motverka bristsjukdomar. I dag drabbas en halv miljon människor årligen av blindhet på grund av brist på vitamin A.
Tidigare i veckan rapporterade FN-organet World Food Program att 24 000 människor dör av svält eller bristsjukdomar varje dag. 800 miljoner människor går ständigt hungriga. Naturkatastrofer, förtryck, konflikter och krig bär naturligtvis en stor del av skulden. Men en del av problemet består också av att livsmedelsproduktionen måste öka i utvecklingsländerna, i områden som plågas av vattenbrist, dålig jordmån för odling och omfattande skadedjursangrepp.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan efterlyste nyligen en ny grön revolution för Afrikas jordbruk, liknande den som framför allt delar av Asien genomgick under 60- och 70 talen med hjälp av ny teknik. I den rika världen finns det samtidigt en oro för hur detta ska kunna ske på miljömässigt acceptabla grunder. Gentekniken skulle kunna vara nyckeln till framgång.
SvD
