Andra världskrigets slut går i pension. I år är det 65 år sedan Tyskland kapitulerade. Yngre händelser tar över som tidspräglande. Den bästa är Berlinmurens fall som nyss firade 20. Men denna händelse har alltmer kommit i skymundan av den 11 september, som fyller nio i år och alltmer framstår som efterkrigstidens största katastrof.

Inte så att attacken mot World Trade Center i sig kvalificerar för den benämningen. Tretusen döda och två förintade skyskrapor är visserligen förfärligt, men det finns åtskilliga katastrofer, både naturliga och man made som skördat fler offer och skapat större förödelse.

Nej, jag menar de psykologiska konsekvenserna av den 11 september. Det årtionde som följde på Murens fall är efterkrigstidens världspolitiskt mest optimistiska och löftesrika, i huvudsak präglat av förbrödring och internationell sammanhållning mot ondskan som i Gulfkriget 1991.

Tiden efter den 11 september präglas istället av tilltagande polarisering och växande motsättningar mellan islam och resten av världen. Schweizarnas folkomröstningsnej till nya minareter för drygt en månad sedan utgör den senaste symbolen för denna trend.

Före den 11 september hade ingen kommit på tanken att hålla en folkomröstning om minareter. Då var de en fråga för byggnadsnämnden som sade ja eller nej utifrån arkitektoniska och praktiska överväganden. Folkomröstningen handlade om minareten som religiös symbol.

Den 11 september framstår allt tydligare som början på en ny epok. Det pågår två krig i världen som båda är direkt knutna till terrorattacken: Afghanistan och Irak. Konflikten mellan Israel och palestinier, som i grunden alltid handlat om land och tillgångar, har fått inslag av religiös extremism på båda sidor.

Pakistan har blivit instabilare och farligare i spåren av upprepade islamistiska terrorattentat inspirerade av den 11 september, senast häromdagen i Karachi. Riktigt farligt blev det med terrorattacken mot Taj Mahal i Bombay 2008, som kunde ha utlöst krig mellan kärnvapenmakterna Indien och Pakistan.

En annan konsekvens av 11 september är säkerhetsparanoian inom flyget. Det är skor som ska av, svångremmar som ska ur, klockor som ska bort och ändå finns alltid något kvar som piper i detektorn. För att nu inte tala om priset för all denna säkerhet. Flygplatsskatter och avgifter överstiger numera ofta vad biljetten kostar.

Den 11 september har förgiftat atmosfären och skapat allmän misstro mot muslimer, inte bara de islamister som det finns god anledning att misstro, och inte bara hos notoriska xenofober utan bland vanliga sansade vidsynta invandrarbejakande människor. Islams symboler har blivit provokationer.

På 1970-talet försökte Brigate Rosse och Baader-Meinhof skapa en revolutionär situation genom att så misstro mot den demokratiska staten. De misslyckades. Usama bin Laden har haft mycket större framgång. Misstron mot den muslimska världen växer och därmed den muslimska misstron mot resten av världen.

Berlinmurens fall överskuggas alltmer av World Trade Centers.

Axel Odelberg är författare. axel.odelberg@telia.com