På Irland är det numera brottsligt att häda. Lagen gäller, enligt organisationen Reportrar utan gränser, yttranden eller publiceringar som ”grovt missbrukar eller kränker i frågor som är heliga för någon religion, och därigenom orsakar ilska hos ett väsentligt antal anhängare”.

Samtidigt ska domare kunna betrakta ”genuint litterära, konstnärliga, politiska, vetenskapliga eller akademiska värderingar” som ett försvar.

Detta illustrerar tydligt varför hädelsebrottet är på förhand dödsdömt i en modern och sekulär demokrati.

Å ena sidan ett ”väsentligt antal” som blivit ”ilskna”. (Hur många? Hur arga?) Å andra sidan ”genuina värderingar” som förmildrande omständighet. (Hur avgöra?) RUG:s ordförande Jesper Bengtsson uppmanar EU att sätta ner foten:

– Då många regeringar försöker använda FN för att etablera liknande lagar på internationell nivå, måste EU inta en tydlig ståndpunkt, i enlighet med EU:s grundläggande principer och med artikel 10 och 11 i stadgarna om de grundläggande rättigheterna.

Ja, någon gång måste detta få ett stopp. Att samma utveckling pågår i FN är egentligen värre än att Irland hamnar snett. Fast slaget om FN känns på något vis redan förlorat och över. Vem tar längre FN:s råd för mänskliga rättigheter på allvar, liksom? Men, när dylika lagar nu klubbas i ett EU-land är det svårare att svälja. Vi borde inte svälja det.

Att skydda religiösa från hot, våld och förtryck är en sak. Att skydda dem från ifrågasättande, kritik eller satir är en helt annan. Då gör den behagsjuka demokratin i själva verket bara våld på sig själv.