Fyllda 60 år i veckan bör Israel som statsbildning bedömas som vilken annan stat som helst, det vill säga på egna meriter. Det är något som man på många ställen har mycket svårt för.

I stora delar av världssamfundet behandlas Israel som paria. I de delar av världen där Israel inte automatiskt är utstött, är det mot Israel som det demonstreras och manifesteras mest med krav om isolering, bojkotter och utfrysning.

Ibland motiveras de uppenbart hårdare kraven på Israel vad gäller respekt för mänskliga rättigheter, ett slut på ockupationen av främmande mark eller ett erkännande av rätten för ättlingarna till en fördriven ursprungsbefolkning att återvända, med att Israel är en demokrati och att dess tillkortakommanden därför är oursäktliga.

Att Israel inte till alla delar motsvarar idealbilden av hur ett demokratiskt och öppet samhälle ska agera är uppenbart. Samtidigt har vi ingen aning om hur ett annat demokratiskt och öppet samhälle än det israeliska skulle ha utvecklats och agerat i samma situation som den som Israel har befunnit sig i sedan sitt grun-dande.

Ty ingen av staterna i Israels omedelbara närhet kan ens med god vilja beskrivas som demokratier eller öppna samhällen. I samtliga har maktskiftena ägt rum på ett odemokratiskt sätt eller genom att föregångaren har mördats eller avsatts med våld eller genom att makten har gått i arv inom en familjedynasti – också i stater som Syrien som formellt inte är monarkier.

Israel är det enda medlemslandet i Förenta Natio-nerna vars rätt att existera öppet ifrågasätts av andra medlemmar av samma samfund, och samtliga grannstater har vid något tillfälle inlett angreppskrig.

Det finns bara en annan stat i Israels omgivning som, med alla sina tillkortakommanden, kan betecknas som ett öppet och demokratiskt samhälle, och detta dessutom inte under alla perioder av sin historia: Turkiet. Och trots att Israel har varit långt allvarligare hotat, trots att dess grannar haft en fientligare inställning och trots att det har drabbats av värre terrordåd, har Israel lyckats med kraftprovet att vara friare, öppnare och mer tolerant än Turkiet.

Man kan göra tankeexperimentet hur det svenska samhället skulle se ut om vi under de senaste 60 åren hade varit mer eller mindre kontinuerligt hotat och ibland direkt angripet av våra grannländer – ofta i koalitioner – med målet att upphäva den svenska statens existens. Grannar skulle dessutom mellan angreppen ha uppmuntrat till terrorhandlingar på svensk mark och även utbildat och försörjt dessa terrorister. Hur tolerant, öppet och fritt skulle Sverige som land vara under sådana omständigheter?

Det anmärkningsvärda med Israel är inte dess brister, för vilka det förtjänar att kritiseras, utan att Israel trots allt förmått att behålla sin karaktär av demokratisk stat och öppet samhälle genom sex decennier. Det är på de meriterna som Israel ska bedömas.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.