Att en politisk centralgestalt på detta sätt offentligt dementerar ett sängkammarrykte är unikt för svenska förhållanden och har startat debatter om bloggandets effekter på det offentliga samtalet, ansvaret för vad som skrivs på bloggar o s v. Att några av de aktuella bloggarna tillhör fp-medlemmar har fått Marita Ulvskog att ställa Lars Leijonborg till svars.

Det blir då extra viktigt att komma ihåg vad som är den centrala sakfrågan: att regeringens krishanteringsförmåga inte höll måttet när den ställdes på avgörande prov. Viktiga beslut fördröjdes på ett oacceptabelt sätt. Ledarskapet saknades. Med snabbare katastrofinsatser hade
lidandet kunnat lindras för dem som skadades i tsunamikatastrofen, liksom för oroliga eller sörjande närstående.
Det brast i toppen.

Tack vare att UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren har låtit teleoperatören kontrollera hans samtalslistor, vet vi att Danielsson på tvärs med sin minnesbild inte ringde Dahlgren för att försäkra sig och ytterst statsministern om att UD hade gått i gång.
Danielsson misslyckades med att snabbt förse statsministern med den korrekta bilden av läget. Deras samtal på morgonen ledde inte till kraftfullt agerande, trots larmet om att en sju meter hög flodvåg hade sköljt in över ett område där 20 000 turistande svenskar kunde befinna sig. Och i frånvaro av tydliga signaler från det statsministerkansli där så mycket makt numera finns samlad uteblev det snabba, bestämda agerandet från regeringskansliet över huvud taget.

Helen Eduards besked i går för inte heller en annan nyckelfråga närmare sitt svar: Har statsministerns närmaste man vilselett Katastrofkommissionen, KU eller
JO om vad han hade för sig på annandagen 2004?
Lars Danielsson hävdar att han var på plats i Rosenbad, men trots att diskussionen pågått så länge har han inte kommit med några hållbara belägg för det. Frågan är varför? Rosenbad är en så väl bevakad arbetsplats att en besökare lämnar någon form av in- eller utpasseringsspår. Det vore enkelt för Danielsson att lägga dessa på bordet.

Ifall han lämnat felaktiga uppgifter och inte var på Rosenbad spelade detta, som SvD tidigare har påpekat, just ingen roll för hans möjlighet att följa nyheter och ringa jobbsamtal. Arbetade han i bostaden på annandagen kan han utan större dramatik ändra sig och säga det.
Det konstiga är frånvaron av klart besked.