Vi följer Schengenlinjen. Det var statsminister Perssons kommentar till Frankrikes beslut att vägra en ledande företrädare för Hamas inresevisum. Därmed blir det inte heller något besök i Sverige. Utmärkt! Synd bara att beskedet inte har föregåtts av ett klart ställningstagande gentemot terroriststämplade Hamas, utan att regeringen under samma tidsperiod tvärtom har signalerat beröringsångest i förhållande till Israel och ställt in demokratiprogram i arabvärlden.

Vad gäller Hamas är regeringens hållning att det inte ska förekomma några kontakter med Hamas som organisation, men däremot med dess företrädare. Det är både ologiskt och omoraliskt.
Persson skulle behöva göra samma sak som för ett par
år sedan, då han gick i bräschen för en mer balanserad syn på konflikten mellan israeler och palestinier. För det finns en socialdemokratisk opinion med rötter i Olof Palmes omfamnade av terroristledare Yassir Arafat, som skurkförklarar Israel, och, som biståndsminister Jämtin, t ex anser att säkerhetsbarriären är rena galenskapen.
Efter det palestinska parlamentsvalet har det höjts röster inom rörelsen som vill ha förbindelser med Hamasregeringen och även ge bistånd direkt till den palestinska myndigheten.

När ska statsministern påminna om att Hamas är ansvarigt för ett stort antal terroristattentat mot civila i Israel, och att våldet under den andra intifadan skapade djupare oförsonlighet mellan israeler och palestinier. Hamas mål är fortfarande att utplåna Israel. Hamas har inte tagit avstånd från terror. Mer försonliga uttalanden riktade till biståndsgivare matchas med det gamla vanliga hatet när mottagaren finns i arabvärlden. Är detta verkligen OK?

I går åtalades tre män för terroristbrott
eller förberedelse för terroristbrott i Sverige. Förra året dömdes två personer för att
ha bidragit till att finansiera terrorism utomlands och tidigare har personer utvisats med terroristlagen som grund.
Varför ska vi använda en måttstock på Hamas och en annan på hemmaplan?