Inför den förestående stämman har ledningen för de nya moderaterna förklarat att partiet i bostads- politiken överger målet om en fri prissättning på hyresmarknaden till förmån för att fortsätta utveckla det nu rådande bruksvärdessystemet.
Inom detta lagstadgade system bestäms hyres- nivåerna genom förhandlingar mellan olika organisationer. I förhandlingarna väger man in faktorer som standard, utrustning, gemensamma utrymmen, närhet till centrum, kommunikationer etc.
Men de många parametrarna till trots är bruks-värdessystemet inget annat än en prisreglering, där hyran inte sätts i ett avtal mellan två parter – hyresgäst och hyresvärd – utan genom att förmenta företrädare söker bestämma vad de tycker ska vara det rätta priset med utgångspunkt i vad de hävdar sig veta om hyresgästers och hyresvärdars intressen, behov och prioriteringar.
Om fordonsmarknaden tillämpade bruksvärdessystemet skulle priset på en bil inte bestämmas av vad köparen ville betala och säljaren få betalt, utan genom att Motormännens Riksförbund förhandlade fram takpriser för varje årsmodell av bilmärken, också begagnade bilar, med Motor-branschens Riksförbund, för att därefter lagvägen kunna tvinga alla bilköpare och bilsäljare att följa dessa fastställda priser.
De mönster som vi ser på bostadsmarknaden i dag skulle därmed också uppstå på bil- marknaden. Ty oavsett vilka varor eller tjänster det handlar om leder priskontroller till a) bristande tillgång, b) lägre kvalitet c) svarta marknader d) ineffektiv resursanvändning. Och de politiska försöken att få bukt med ett av dessa fenomen leder till att ett annat förstärks.
I Stockholm står 215 000 personer i kö för hyres- lägenhet. Väntetiden för en hyresrätt i innerstaden räknas i decennier och i närförort från tre till tio år. Kvalitetsförsämringen har staten motverkat med stora subventioner, krav på byggregleringar och en medveten utradering av små lägenheter. Dessa återgärder har ökat efterfrågan på hyresrätter samtidigt som tillgången har minskat, med än längre kötider som följd. Den minskade tillgången göder en till- tagen svart hyresmarknad. De offentliga resurser som används för att bekämpa denna illegala marknad innebär att annan brottsbekämpning får stryka på foten.
Inget av detta är nya kunskaper. Den frihetliga kritiken mot planekonomi och priskontroller på bostadsmarknaden har en lång tradition i Sverige. En av de skarpaste kritikerna, ekonomen Sven Rydenfelt, sågs länge som varg i veum, men utnämndes, långt efter sin pensionering, erkännsamt till pro- fessor av den borgerliga regering i vilken Carl Bildt var statsminister.
Och världen över har allt fler organisationer och länder, oavsett styre och ideologi och på basis av bittra erfarenheter, visat växande förståelse för grundläggande ekonomiska samband som att prisregleringar ger upphov till kostsamma snedvrid-ningar och resursslöseri.
Att den moderata partiledningen mot den här bakgrunden anser att prisregleringar är bättre än fri prissättning är anmärkningsvärt. Det visar om inte annat att argumenten för en fri ekonomi måste vinnas på nytt för varje politikergeneration.
Thomas Gür är företagare och fri skribent.
