I morgon är det första maj. Våren är här, och med den marscherna och mässingsblåset, eller åtminstone torgmötena och tombolan, på arbetarrörelsens högtid. Årets socialdemokratiska paroll är ”Jobb och nya möjligheter – byt regering 2010”. Som vanligt blir det säkert mycket sagt. Somliga saker lär man dock inte nämna.
Det ljusnar. Efter den värsta globala krisen sedan depressionen så visar det sig att Sverige har kommit väl ut. Igår meddelade Riksbanken att ”uppgången i sysselsättningen redan har inletts och arbetslösheten har slutat stiga, vilket är överraskande tidigt”.
KI:s senaste konjunkturbarometer, också igår, låter närmast som en bulletin från Nordkorea när den redovisar företagens prognoser. ”Tillverkningsindustrin rapporterar om en betydande tillväxt”, ”Byggindustrin redovisar nu ökad orderingång”, ”antalet anställda väntas återigen öka”, ”Försäljningsvolymen inom handeln steg ytterligare”, ”Efterfrågan för de privata tjänstenäringarna ökade”, och ”antalet anställda kommer att öka något”.
När Grekland närmar sig statsbankrutt kan man begrunda att Sverige har bäst finanser i EU, och att statsskuldens del av BNP minskats under mandatperioden.
SKL rapporterar att kommuner och landsting går med överskott (förra året 14 miljarder kronor, i år troligen 18) oavsett om de får tillfälliga pengar ur statskassan eller ej. Detta ska man se mot bakgrund av att vårdköerna samtidigt krympts kraftigt. Antalet patienter som väntat längre än vårdgarantins 90 dagar på behandling eller operation har minskat med 82 procent. Kömiljarden och Vårdvalet gav effekt.
Och för den med mildare problem, eller som bara har firat Valborg, går det nu att köpa huvudvärkstabletter på Ica.
En vanlig löntagare har genom jobbskatteavdraget fått en extra månadslön om året i plånboken. Det kan jämföras med utfallet av en vanlig avtalsrörelse, som ger omkring 3 procents reallöneökning på en mandatperiod. För låg- och medelinkomsttagare är skattetrycket nu nere på snittnivån i OECD. Till och med pensionärerna har fått besked om sänkt skatt – tre gånger.
Mycket i Sverige kunde vara bättre, på den punkten har demonstrationstågen rätt. Brott, otrygghet, integrationsproblem – listan kan göras lång. Och inom exempelvis skolområdet kan det ta decennier innan förbättringar syns. Men på många sätt så ljusnar det redan, inte minst när det gäller ”jobb och nya möjligheter”.
En sista god nyhet, och en förklaring till ovanstående, har LO-tidningen. I en särskild första maj-artikel skriver den om förhållandet mellan LO och S. ”Valåret 2010 är båda parterna svagare än någonsin”.
Som sagt, det ljusnar.
