Ta ett land, på en så kall del av jordklotet att där bara går att odla en skörd om året, som saknar stora råvarutillgångar, vars jordar till stor del ligger under havsnivån och som därtill i närtid ockuperats av en angränsande stormakt. Jämför med ett annat land, i en varm del av världen, som har ett överflöd av mineraler och naturresurser och som inte upplevt krig på länge. Vilket land har bäst förutsättningar?
Tja, Nederländerna är ungefär hundra gånger rikare än Zambia.
Varför är vissa samhällen rika och andra fattiga? Det var frågan när Jared Diamond, professor i geografi och fysiologi vid UCLA, föreläste i tisdags på Nobelmuseet i Stockholm. Han har skrivit flera bästsäljande populärvetenskapliga böcker, varav de två senaste och mest välkända, behandlar föredragets frågeställning: främst Guns, Germs and Steel från 1997 (på svenska Vete, vapen och virus, Norstedts 1999) men också Collapse från 2005 (Undergång – Civilisationernas uppgång eller fall, Norstedts 2005).
Fungerande institutioner duger inte som full förklaring, påstår Diamond, som i stället undersöker under vilka förutsättningar dessa fungerande institutioner kan uppstå. Plötsligt handlar inte frågan längre enbart om de senaste seklens välståndsexplo-sion, utan om hela mänsklig- hetens historia.
En rad faktorer spelar naturligtvis in. Den rena geografin, till exempel.
Har man tillgång till kust och därmed billiga sjötransporter? Ligger samhället i tropikerna, och drabbas av plågsamma sjukdomar, eller i den tempererade zonen, där odlingarna inte ständigt saboteras av grasserande ohyra?
Naturresurser är tvetydiga tillgångar. Olja och diamanter kan leda till inbördeskrig och felaktig fokusering av ett samhälles produktionsapparat – men klokt förvaltade resurser kan å andra sidan ge välstånd.
Huruvida ett samhälle har varit koloniserat av en annan makt är ytterligare en aspekt.
Den tyngst vägande faktorn om man får tro Diamond är dock ett samhälles civilisatoriska historia. När började samhället med jordbruk, och när gick man från klaner till centralmakt? En stat som helt nyligen övergav jägar- och samlarstadiet, ligger hjälplöst efter ett samhälle som utvecklade en centralmakt för tusen år sedan, även om de bägge låg på samma välståndsnivå för bara femtio år sedan.
Olika samhällens utveckling verkar vid en första bekantskap med Diamond ödesbestämda. Vilket märks under frågestunden: några av frågorna kommer från SIDA-anställda som naturligtvis oroar sig för vad allt detta betyder för en biståndsverksamhet som till stor del går ut på att försöka skapa fungerande institutioner på platser där sådana aldrig funnits.
Men Diamond är inte fatalist. Bistånd kan påverka, säger han. I ett samhälle i ett svårodlat och sjukdomsdrabbat tropiskt klimat gör den höga barnadödligheten att halva arbetskraften låses fast i ett ständigt födande eller omvårdande. Samhället självt måste förvisso inse att arbetsintensivt jordbruk inte är framtiden, och istället hitta andra vägar (som exempelvis nyss utfattiga Singapore eller Taiwan har gjort). Där kan biståndet påverka lika litet som det kan bygga institutioner ur intet. Men vaccineringsprogram – där kan vi göra nytta.
