Under den gångna veckan har SvD:s läsare kunnat ta del av hur massvaccineringen mot svininfluensa 2009 gick till. Rapporteringen har gällt allt från myndigheternas interna rundor inför beslutet till de många barn och unga som drabbats av narkolepsi. Oavsett vad vi tycker om besluten som fattades är det viktigt att nu dra slutsatser inför framtida utmaningar.

Världshälsoorganisationen (WHO) arbetar med att förändra sitt system för hur pandemier klassificeras. Det är ett absolut nödvändigt steg. Att vaccinavtal världen runt kopplades till ett larmsystem som tog hänsyn till sjukdomens spridning men inte till hur farlig den var, var ett skandalöst misstag.

Misstag begicks dock av såväl WHO, som borde ha ett mer nyanserat tillvägagångssätt för att hantera allvarliga scenarier, som av stater, myndigheter och läkemedelsföretag.

Nästa gång en liknande situation dyker upp måste det gå att beställa begränsade mängder vaccin. Det handlar både om att förändra avtalen med läkemedelsföretagen och om ett bättre beredskapsarbete. Beslut måste fattas på ett så kvalificerat underlag som möjligt. Det måste finnas klart när det är dags och det bör göras offentligt.

I måndagens SvD sade Johan Carlson, generaldirektör vid Smittskyddsinstitutet, att det ”faktiskt [är] både lättare och mindre kontroversiellt att ge vaccin till alla människor istället för att välja ut några speciella riskgrupper.” Sant, det är mycket lättare. Det är dock inte nödvändigtvis rätt.

Av samhällets högsta politiker och tjänstemän har vi rätt att kräva att de inte sätter de lätta alternativen framför de rätta. Möjlighet och beredskap att vaccinera hela befolkningen är bra. Men det bör inte göras om det inte är nödvändigt. De ansvariga måste vara beredda att fatta svåra beslut.

Förhoppningsvis kommer erfarenheterna från 2009 att leda till en ökad mognad i den offentliga debatten och en ökad tilltro till människors förmåga att fatta egna beslut.

De barn och unga som har drabbats av narkolepsi till följd av vaccinationen bör ersättas av staten. Många drabbas av ett stort och onödigt lidande efter att ha följt det allmännas rekommendationer och uppmaningar. Staten har ett särskilt ansvar för att dessa människor inte ska behöva lida någon ekonomisk skada för detta.

Vaccinationerna gjordes dessutom utan vetskap om riskerna för narkolepsi samt i ett samhällsklimat där de som, i likhet med undertecknad, inte vaccinerade sig i bästa fall sågs som asociala, i värsta fall som förrädare. Vad som inte täcks av läkemedelsförsäkringen, och det kommer att handla om betydande belopp, bör vi gemensamt stå för genom staten.