Skolan, vården och omsorgen går före skattesänkningar, meddelade Mona Sahlin och Thomas Östros på DN Debatt igår. Det var kanske inget kors i taket direkt, att Sahlin och Östros inte vill sänka skatter, men däremot var det lite förvånande att de utspelade bort miljard(er?) utan att först enas om saken med övriga rödgröna. Förvisso gör Socialdemokraterna säkert rätt i att utgå ifrån att deras partners gillar utgifter, men solosprättande av pengar brukar inte vara en god grund för samarbete. Men visst, S är i behov av att sno tillbaka några av de väljare som klivit över till MP och då gör sig utspelen förstås bättre utan Maria Wetterstrand på scen.
Vårt besked är tydligt, skriver Sahlin och Östros gång på gång. Nåja. Det beror på vad man menar med tydligt. Löftet om att välfärden ska tillföras ”mer resurser” än de tolv miljarder i extra statsbidrag man redan utlovat till kommunerna framstår inte som lika glasklart. Talar vi en miljard? Flera? Vem betalar? Som så ofta förblir detaljerna höljda i dimma.
Det är emellertid glädjande att S har tagit intryck av Göran Hägglund och valt att öronmärka en så kallad heltidsmiljard, vars måluppfyllelse ska utvärderas innan pengarna delas ut. Just så har socialministerns kömiljard fungerat och det har varit en utmärkt morot. I Socialdemokraternas fall läggs denna modell dock varken på kortare köer eller på fler omsorgsplatser, utan på att förmå de förmodat självstyrande kommunerna att ”skapa” heltidstjänster.
Det vill till att S hittar ett noggrant utvärderingssystem för sin miljard. Ty de tolv miljarder som De rödgröna redan har utlovat för att stärka välfärden kan vi inte lita på. I den granskning av oppositionens skuggbudget som nyligen presenterades på tankesmedjan Fores är nationalekonomerna Andreas Bergh och Henrik Jordahl i alla fall tveksamma och hänvisar bland annat till en studie från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Dahlberg, Lundqvist och Mörk, 2008), vilken studerar perioden 1996–2004 och endast hittar en (1!) positiv sysselsättningseffekt vid ökade statsbidrag, nämligen ”antalet anställda i den centrala kommunala administrationen”. Någon effekt på antalet anställda i barnomsorg, äldreomsorg eller skola kan däremot inte urskiljas.
I klartext: fler byråkrater. För tolv miljarder – minst. Man får vara glad att Sahlin och Östros samtidigt aviserar en ”produktivitetsdelegation” som ska främja effektivitet. Har vi tur kanske någon byråkrat råkar effektiviseras bort. Fast särskilt troligt är det inte.
