I onsdags kväll var det inte mycket som skiljde entrén till Rivalteatern i Stockholm från en konsertkö till Lady Gaga. Då ordnade Fri tanke förlag och Kungliga Vetenskapsakademien en ”kväll i upplysningens anda” med Richard Dawkins som huvudtalare.

Dawkins är just vetenskapens motsvarighet till Lady Gaga, eller kanske snarare Elvis.

Han revolutionerade synen på biologin med boken The Selfish Gene 1976. Hans populärvetenskapliga böcker har varit ovärderliga för att synliggöra evolutionens ”mirakel” – ett ordval Dawkins själv för övrigt skulle protestera mot.

Instinktivt är det lätt att bli skeptisk mot personer med så devota anhängare som Dawkins.

Tillställningen på Rivalteatern bar klara drag av väckelsemöte, och den största skillnaden mot en vanlig gudstjänst var nog att Dawkinsanhängarna var långt mer entusiastiska än en genomsnittlig gudstjänstdeltagare.

Men det är omöjligt att inte bli hänförd. Dawkins gör det svårtillgängliga lättbegripligt, och han gör det dessutom med den där särskilda formen av värme och humor som bara en engelsman kan frambringa.

Under föredraget utgick han från sin senaste bok, Verklighetens magi (Fri tanke förlag). Den är skriven för barn och ungdomar. Men alla, oavsett ålder, satt med uppspärrade ögon och öron under Dawkins dragning av kapitlen om allt från fenomenet otur till frågan om liv på andra planeter.

Men. Mitt i allt detta är det svårt att komma ifrån att den rörelse som Dawkins ingår i präglas av en brist på ödmjukhet.

I slutet av sitt anförande konstaterade Dawkins att han inte begriper hur intelligenta personer kan vara religiösa. Det är sannerligen inte en styrka för en debattör att inte kunna förstå sin motståndares inställning.

Nu har en person av Dawkins kaliber säkert egentligen inte svårt att förstå religiösa personer. Men vissa av de missionerande ateister som finns i hans släptåg är heligt övertygade om sin egen överlägsenhet.

Kanske är det just den starka övertygelsen – religiösa övertygelsen, om man så vill – som leder till att marginella strider som förbud mot skolavslutningar i kyrkor av vissa utkämpas som om de vore ödesstrider för upplysning och vetenskap.