Du vet att din kampanj har problem, skämtade David Letterman häromdagen, när du förlitar dig på att Joe Biden ska få den på rätt köl. Kommentarerna inför den gångna nattens debatt mellan sittande vicepresident Joe Biden och utmanaren Paul Ryan har visat att det är en jämn kamp i USA, på ett sätt som kan verka förvånande i synnerhet från svensk horisont. Att döma av opinionsinstituten den här veckan har Mitt Romney goda möjligheter att peta Barack Obama från presidentposten.

Men frågan är varför man ska behöva känna sig så förvånad över det?

I oktobernumret av den statsvetenskapliga tidskriften PS: Political Science & Politics, som ges ut av American Political Science Association, har man samlat totalt tjugo namnkunniga professorer och forskare för att försöka förutspå valresultatet i tretton vetenskapliga artiklar med tretton olika metoder.

Det är naturligtvis ingen enkel sak. Inte ens de fundamentala faktorerna, som ekonomin, är lätta att definiera. En så till synes enkel variabel som tillväxten vid mätögonblicket går inte att fastställa förrän långt senare. Och andra viktiga faktorer, som opinions- och förtroendemätningar, är notoriskt flyktiga och behäftade med mätfel.

Till detta ska läggas det oförutsägbara. Inför årets val har till exempel reglerna för kampanjkassorna förändrats – hur slår det?

Resultatet? Fem artiklar lutar åt Obama, fem artiklar lutar åt Romney och tre kommer fram till att det är jämnt skägg. Som mest förutspås Obama få 53,8 procent på nationell nivå, och i den andra änden toppar Romney på 53,1 procent.

Valet av prognosinstrument tycks påverka resultatet. De forskare som vilar mer på tidiga opinionsmätningar pekar på Obama. De som lägger större vikt vid ekonomiska variabler landar oftare i Romney.

Varför är då detta intressant? Att det är jämnt vet ju alla som har hört hur Romney mosade Obama i den första tv-sända valdebatten den 3 oktober.

Jo, statsvetarnas förutsägelser är gjorda betydligt tidigare. Som senast 57 och som tidigast 299 dagar före valet.

Tänk om journalistkåren hade rådfrågat USA:s tyngsta statsvetare. Då, kanske, hade ingen blivit förvånad över att talkshowerna nu har Obama som slagpåse.