Trycket ökar i USA:s eftervalsdebatt. Nu senast kräver Bret Stephens i konservativa Wall Street Journal (12/11) att Republikanerna ska införa IQ-tester och kunskapsprov för kandidater i kongress- och presidentvalen. Om det inte hade varit för ”den oövervinnerliga dumheten” hos republikanska kandidater, hade partiet kunnat ha fem platser till i senaten i januari.

David Frum går inte på riktigt lika hårt, men analysen och diagnosen i hans essä Why Romney Lost (Newsweek) ligger rätt nära Stephens. Frum pekar på ungefär samma brister, och han måste ha känt på sig ett tag vartåt kampanjen skulle barka. Hans text kom ut som e-bok den 8 november, något dygn efter att valresultatet var klart.

Frum var talskrivare åt George W Bush under en tid i Vita huset. Han brukar tillskrivas frasen ”axis of evil” och gav 2004 ut den testosteronstinna och rätt förskräckliga boken An End to Evil tillsammans med Richard Perle.

Sedan dess har han skruvat ned volymen och tonat fram som en av de mest konstruktiva debattörerna till höger. I en lång rad inlägg har han kritiserat bigotta och oförsonliga attityder och kretsar i det republikanska partiet och den konservativa rörelsen: de som tog Romney som gisslan och gjorde att han förlorade valet.

Frum känner starkt för värden som begränsad statsmakt, låga skatter och starkt försvar, men han betonar att de måste uttolkas så att de blir meningsfulla för vår samtid. Ett republikanskt parti som vill nå framgång måste vara ekonomiskt inkluderande, ansvarsfullt i miljöfrågor, kulturellt modernt och intellektuellt trovärdigt.

Det betyderinte att man måste acceptera vänsterns problemformuleringar. Men man måste respektera medelklassens trängda läge, visa respekt i sociala frågor och vara öppen för konstruktiva kompromisser.

Kort sagt: Man måste bedriva politik som vuxna människor.