Vart fjärde år är det inte längre lika kul att bo i Köpenhamn. Varje gång svenskarna går till val inleds nämligen den traditionella Sverigebashingen i danska medier.
I år är det värre än någonsin. Det lilla landet har formligen exploderat i en orgie av vad som i sin mildare form kan ses som okunnig Sverigekritik och i sin grövsta framstår som rent Sverigehat.
Sverige är, får vi veta, en helt undermålig demokrati, ett land som konsekvent förtrycker det fria ordet – och framför allt Sverigedemokraterna, som i Danmark framställs som ett gäng mobbade söndagsskolegossar.
Missuppfattningar, oförskämdheter och rena osanningar om ”svenskarna” har haglat den senaste veckan. När lillebrorskomplexen sätter in upphör uppenbarligen kraven på faktakontroll och anständighet.
Det började, som alltid, med Dansk Folkeparti.Att TV4 vägrade sända SD:s mindre subtila valfilm fick Pia Kjærsgaard att gå i taket. Censur, menade DF:s partiledare och yrkade på att valobservatörer genast borde skickas för att övervaka det svenska valet. Sverige är värre än Östeuropa, förklarade en upphetsad Kjærsgaard, som tydligen missat Berlinmurens fall.
Men även de borgerliga regeringspartierna hakade på. Naser Khader, numera konservativ, förklarade att Sverige är ett ”u-land” när det gäller yttrandefriheten, och från Venstre lovade den utrikespolitiske talesmannen Michael Aastrup Jensen att ta upp frågan på Europarådets nästa möte. I nästa andetag deklarerade han att Sverige inte har någon valhemlighet eftersom man plockar med sig röstsedeln publikt ute i vallokalen.
Att det inte existerar något tvång att bara ta en enda valsedel har danskar svårt att förstå, med undantag för gamle utrikesministern Uffe Ellemann Jensen, som också, men utan att få minsta gehör, påpekat att danskarna kanske har en del att lära av den mer sansade svenska debatten. De flesta andra var överens: Sverige är inte någon demokrati. Det är, som Fredrik Reinfeldt noterade, en kritik som är svår att förstå om man faktiskt följer den svenska valrörelsen.
Varför är det då så viktigt att klanka på den svenska demokratin? Den danska versionen är ju inte utan fläckar: bropendlande danskar förlorar till exempel sin rösträtt, som ryker när man flyttar utanför landets gränser. Och från borgerligt regeringshåll borde man väl snarare glädjas åt Reinfeldtregeringens framgångar?
Kanske är detta i stället ett av problemen: med de svenska skattesänkningarna har Danmark blivit ny världsmästare i skattetryck. På fyra år har den svenska regeringen uträttat mångfalt mer än Fogh och Løkke fått till på nio.
De borgerliga reformerna norr om Öresund får de många åren med dansk borgerlig regering att alltmer framstå som förslösade. Så många gyllene chanser har gått förlorade, vilket danskarna får känna av med finanskrisen i dag.
För en gångs skull är det lätt att hålla med Mona Sahlin, som har beskrivit den danska debatten som ”omogen”: i alla fall när den handlar om Sverige.
Ann-Sofie Dahl är docent i internationell politik, bosatt i Köpenhamn. ann-sofie.dahl@mail.dk
