I helgen har Stockholms arbetarekommun årsmöte. Då händer det grejer i ABF-huset. Styrelsens förslag till förnyelsestrategi ska antas, Erlandermedaljen ska delas ut och fyra nya fanbärare ska väljas. Dessutom förlorade ju Stockholm ett borgarråd i och med att Carin Jämtin valdes till rörelsens partisekreterare häromhelgen, men just den frågan skjuts på framtiden, om jag förstår dagordningen rätt.
En hel mängd motioner på allehanda politikområden ska förstås också behandlas, däribland motion A14. ”Förändra Samhall” heter den, och den viktigaste förändringen som yrkas i denna motion är kravet att ”Socialdemokraterna avskaffar statens lönsamhetskrav för Samhall”.
I ägarens/statens krav på Samhall ingår alltså att bolaget ska drivas med lönsamhet. Det är varken nytt eller kontroversiellt, men motionen ifrågasätter om dylika krav är ”lämpliga för Samhall” och poängterar att situationen för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga ”fortfarande är mycket värre än för övriga grupper i samhället”. Det hävdas också att det nuvarande ägardirektivets lönsamhetskrav rentav motverkar denna målgrupps möjligheter att komma in och delta på den reguljära arbetsmarknaden.
Med andra ord: lönsamhetskrav är onda, särskilt om vi utsätter funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga för dem.
Arbetarekommunens styrelse, vars ordförande är Veronica Palm, skriver i sitt utlåtande att motionen pekar i rätt riktning och föreslår att årsmötet ska bifalla att lönsamhetskravet tas bort.
Vad tycker då Samhall självt om en sådan utveckling inom S? Jag ringer upp Samhalls kommunikationsdirektör Lars Lööw för att höra och han hoppar väl inte direkt jämfota över den riktning S ser ut att röra sig mot.
Lööw poängterar att det självklart finns en stor grupp människor med funktionshinder som hamnar utanför arbetsmarknaden och att det problemet behöver sin lösning. Men Samhall kan inte vara hela lösningen på detta. Med tanke på att gruppen har växt är det troligare att vi behöver fler sätt att möta problemet än att Samhall skulle kunna fixa hela biffen.
– Vår uppgift har alltid varit att producera efterfrågade varor och tjänster. Gör vi det på ett bra sätt vinner vi stolta medarbetare och bekämpar samtidigt fördomen om att funktionsnedsatta inte kan bidra.
Ur Samhalls och Lars Lööws perspektiv är lönsamhetskravet inte alls av ondo. Samhall när heller ingen önskan att slippa undan lönsamheten. Tvärtom föredrar bolaget att vara en aktör som andra företag (Ikea, Ericson och Max för att bara nämna några) anlitar inte för att ”vara snälla”, utan för att få bra och konkurrenskraftiga tjänster. Det är en vetskap och ett renommé som gör Samhall konkurrenskraftigt och som bygger medarbetarnas självförtroende.
Arbetarekommunens styrelse skriver självkritiskt om tidigare S-regeringars ”pysselsättning” i sitt utlåtande över motionen, men reflekterar inte över att ett borttaget lönsamhetskrav lätt skulle kunna leda in Samhall i samma fälla.
Det finns säkert en välvilja i ivern att lindra Samhalls lönsamhetsbörda, men baksidan av detta mynt är att man indirekt också nedvärderar verksamheten och dess medarbetares kapacitet att leverera efterfrågade tjänster och produkter. Det är förhoppningsvis inte vad man vill uppnå.
– Då blir utgångspunkten att det här inte är ”riktiga jobb”. Jag kan inte se vad någon skulle vinna på det, säger Lars Lööw.
Det kan inte jag heller.
