Fyra av tio kommuner har brist på bostäder. Och så mycket som tre av fyra kommuner har brist på hyresrätter, enligt Boverkets årliga kartläggning.
Bostadsbristen är inget nytt problem. Den fanns under kriget. Då infördes hyresregleringar. Tanken var att de skulle bli tillfälliga, men de blev kvar.
Den fanns på 60-talet. Då infördes bruksvärdessystemet, 1968. Det blev också kvar och det var nog tanken. Ingendera metoden har hjälpt utan har tvärtom bidragit till en situation som beskrivs i termer av insiders och outsiders. Insiders är de som tjänar på systemet. De som bor i underprissatta lägenheter på attraktiva adresser. De som har köpt svartkontrakt och är rädda att förlora insatsen om den svarta marknaden skulle försvinna. De som tjänar på omvandlingen till bostadsrätter när det lönar sig dåligt att hyra ut lägenheterna.
Outsiders är de som förlorar på systemet. De som står utanför en bostadsmarknad där kötiden räknas i decennier snarare än år.
Men ibland kan man få intrycket av debatten att allt står och faller med hyresregleringarna. Så är det inte. Även om hyresmarknaden avreglerades, skulle det, allt annat lika, med stor sannolikhet vara svårt att få tag på en bostad i ett attraktivt område, eftersom boendet är omgärdat av så många andra lagar och regleringar som gör det svårt för utbudet att matcha efterfrågan.
Visserligen skulle systemet bli sundare när det inte är kötid eller kontakter som styr. Och en del lägenheter med låga hyror som idag står obebodda skulle frigöras. Rörligheten på marknaden skulle öka. Det skulle löna sig bättre att bygga nytt också, men bostadspolitiken behöver om inte en extreme home make-over, så åtminstone en totalrenovering om det ska bli någon verklig förändring.
Listan kan göras lång över faktorer som fördyrar eller försenar byggande. Långa handläggningstider när plan- och bygglagen ska hanteras i kommunerna, dålig konkurrens i byggsektorn med låg produktivitet som följd, alltför utförliga och detaljerade byggregler. Mycket av detta skulle dessutom kunna förändras till en lägre kostnad än vad som brukar vara standardreceptet för ökat byggande – subventioner av olika slag.
Nya bostäder måste inte byggas utan kan också skapas genom att de befintliga utnyttjas bättre. Förslaget att man skattefritt ska kunna få hyra ut en del av villan skulle kunna ge många nya bostäder till en låg kostnad och dryga ut hushållskassan för flera villaägare.
Ett annat exempel är de ägarlägenheter som regeringen har infört. De är lättare att hyra ut än bostadsrätterna, men ska det ge någon verklig effekt måste det också var möjligt att ombilda bostadsrätter till ägarlägenheter.
Bostadspolitiken är som en kåk byggd under kriget med badrum från 60-talet. Det är hög tid för ett stambyte. Vad ska renoveras, byggas om eller rivas helt?
De rödgrönas svar har vi redan hört: ”simsalabim miljardprogram”.
