”Låt oss vänta till i kväll och sedan komma med eventuell kritik”, sade Sveriges Televisions vd Eva Hamilton i lördags, när kritiken mot SVT 2:s temakväll om Fidel Castro började ta fart.
För all del. Något av inslagen kunde ju ha överraskat; någon av de inbjudna debattörerna kunde ha visat sig oväntat kritisk till den åldrande diktatorn.

Men icke. Temakvällen blev precis så förfärlig som man kunde befara. I fyra timmar fick den kubanska diktatorn oemotsagd lägga ut texten om sina ambitioner, avbruten bara av korta studioinslag där tre socialister diskuterade ”revolutionen” och en dokumentär om hans älskarinna från femtiotalet.

Hittills har Granskningsnämnden tagit emot sju anmälningar. Hamilton är alldeles ny på jobbet och fick temakvällen i knäet av företrädaren Christina Jutterström. Men det betyder inte att hon slipper att ta ansvar för den.

Den ansvarige programchefen Lars Säfström är inte lika blyg. I går morse försvarade han temakvällen i P 1 Morgon. När exilkubanen MaeLiz Orrego Rodriguez frågade varför kanalen inte bjudit in någon av alla de exilkubaner som är kritiska till diktaturen, förklarade han att de hade letat efter gäster som dels var kritiska mot Castro (vilket de inte lyckades med) men också ”tog avstånd från den politik som USA bedriver mot Kuba”. ”Och det är en väldigt svår balansgång, för många av dem som kritiserar Castro i dag ställer också helt okritiskt upp på den politik som USA för mot Kuba”, fortsatte han.
Förlåt, men hur kan det vara ett kriterium?

Det finns mycket att säga om USA:s politik gentemot Kuba. Blockaden har gjort mer skada än nytta. Men att använda USA-vänlighet som skäl för att bara bjuda in socialister att diskutera den kubanska regimen är faktiskt helt absurt.
Lars Säfström har nog sagt sitt i frågan. Nu väntar vi på Eva
Hamiltons förklaring, den som hon inte ville avslöja innan programmet sänts. Hur ska hon lyckas jämka public service-uppdraget om opartiskhet och ”Fri television”-anslaget med hyllningar till revolutionär socialism?