Foto: ADAM IHSE/SCANPIX
När Cecilia Malmström lämnar posten som EU-minister måste förstås någon annan ta vid. Eller? Att Malmström är kompetent i EU-frågor är det ingen som invänder mot, men behöver vi egentligen en särskild EU-minister?
Alla ministrar vars frågor tangerar EU-apparaten har ju ändå Bryssel som en av flera fasta punkter i arbetsvardagen. Vore det inte klokare rent arbetsekonomiskt att införa en ministerpost som avlastar de övriga statsråden?
Jag tänker – förstås – på behovet av ett statsråd som pratar med oppositionen.
Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har redan på skämt fått titeln med anledning av att han okynnesbombats med frågor av oppositionen.
Nu är en ansträngande valrörelse i antågande. Kanske är det dags. Behovet av en interpellationsminister är uppenbart större än behovet av en EU-dito.
Tipsa andra
Ledarsidan | Mest lästa
- Det politiska högmodets pris
- Mandatperiodens sämsta idé
- I ovetenskapens skymningsland
- ”Sahlin har städslat Miljöpartiet att göra jobbet”
- Mycket att lära av tragedin i Zimbabwe
- Fortsatta sms-lån om Lundby-Wedin får välja?
- Skyldigheter som andras problem
- Svensk fattigdom har många ansikten
- Dystopin är nära
- En krona från Hägglund är värd 46 gånger mer
