Foto: ADAM IHSE/SCANPIX

När Cecilia Malmström lämnar posten som EU-minister måste förstås någon annan ta vid. Eller? Att Malmström är kompetent i EU-frågor är det ingen som invänder mot, men behöver vi egentligen en särskild EU-minister?

Alla ministrar vars frågor tangerar EU-apparaten har ju ändå Bryssel som en av flera fasta punkter i arbetsvardagen. Vore det inte klokare rent arbetsekonomiskt att införa en ministerpost som avlastar de övriga statsråden?

Jag tänker – förstås – på behovet av ett statsråd som pratar med oppositionen.

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin har redan på skämt fått titeln med anledning av att han okynnesbombats med frågor av oppositionen.

Nu är en ansträngande valrörelse i antågande. Kanske är det dags. Behovet av en interpellationsminister är uppenbart större än behovet av en EU-dito.