Det har gått tio år sedan dåvarande statsminister Göran Persson tog initiativ till Stockholmskonferensen om Förintelsen (vilket uppmärksammas idag med en konferens i Rosenbad). Ett internationellt forum skulle både minnas det som utmanade civilisationens grunder, och främja upplysning och forskning om Shoah. Den 1 juni 2003 inrättades en myndighet med uppdrag att förverkliga Stockholmsdeklarationen – Forum för levande historia.
Forum hamnade snett redan från början eftersom S politiserade personuppsättningen. Länge drogs man också med svag ledning. Grova faktafel har indikerat amatörmässighet, eller något värre. Attityden till omvärlden har präglats av vi-som-vet-bäst och ointresse för samarbete.
Inte minst har kylan präglat relationen till den politiskt oberoende organisationen Upplysning om kommunismen. Det förvånar inte. I partiledaröverläggningar 1998 stoppade Vänsterpartiets Gudrun Schyman ett initiativ att upplysa om kommunismens brott. Och i en motion klagade V på den ”pro-västliga tendensen” och på att ”antikommunismen fått ansenligt utrymme”. Istället ville man se mer uppmärksamhet kring till exempel ”transatlantisk slavhandel”. Det var kritik som Forum var lyhörd för.
Efter Alliansens valseger 2006 fick dock Forum ett uttalat uppdrag att upplysa om kommunismens brott mot mänskligheten. Men intresset för nazismens tvillingideologi var svalt. Man har inte velat utmana vänsterns ideologiska verklighetsbild. Kanhända har delar av personalen själva omfattat den.
På Forums hemsida kan man läsa att ”vi intensifierar nu vårt arbete om brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer genom en informationsinsats riktad mot lärare och elever.” Det står också att ”arbetet lanseras publikt under mars 2008”.
En stötesten har alltså varit oviljan att se den kommunistiska ideologins avgörande betydelse för brotten. Medan Förintelsen knyts till den nazistiska ideologin väljer Forum att tala om ”brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer”. Det är signifikativt att det på hemsidan saknas referenser till de historiska resolutioner om kommunismens brott mot mänskligheten som antagits av EU-parlamentet och Europarådet.
Det är också signifikativt att den vänster som fortfarande svärmar för ideologin har fortsatt att protestera. Iklädda kritik mot ideologisering av historieämnet gick ett antal historiker ut med ett historikerupprop.
Numera vill V gärna visa distans till K-ordet, och Ohly kallar sig inte längre kommunist. Men det var inte bara jag som höjde ögonbryn när Ohly nyligen efter att ha tagit avstånd från Stalins terror särskilt beklagade att kommunister hade fallit offer för den.
Tanken med Forum för levande historia var nog god, men problemen har hopat sig på ett sätt som bara kan leda till en slutsats. Tio år efter Perssons initiativ är det dags för en utvärdering av Forum för levande historia. Den bör också svara på frågan om det finns bättre sätt att fullgöra uppdraget än i myndighetsform.
