Varje år föds ett hundratal barn i Sverige med allvarliga skador för att deras mammor tagit droger under graviditeten. Samtidigt finns det ingen möjlighet att tvångsvårda missbrukande kvinnor i syfte att skydda barnet. Lagen om vård av missbrukare (LVM) kan visserligen tillämpas även på gravida kvinnor, men då utifrån en bedömning av riskerna för moderns hälsa och inte barnets.

Därför är det välkommet att regeringen nu på KD:s initiativ vill genomföra en lagändring. Genom ett tillägg till LVM ska gravida kvinnor kunna omhändertas om barnet löper ”en påtaglig risk att födas med en skada orsakad av missbruket”, som det heter i en promemoria från Socialdepartementet. Men många remissinstanser är starkt kritiska. Kammarrätten i Stockholm skriver i ett yttrande att förslaget inte bara är illa underbyggt, utan att det även står i konflikt med kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.

Det är ett argument som har drivits hårt på flera håll, och inte bara i fråga om LVM. Vi har genom abortlagstiftningen liksom bestämt att ett foster fram till och med artonde veckan inte är mer än en del av sin mammas kropp, och därför avvisas ofta försök att utöka skyddet för fostret som ett hot mot den fria aborträtten.

Men så behöver det inte vara, det visar bland annat erfarenheten från Kalifornien. Delstaten har mycket liberala abortlagar, kombinerat med ett starkt skadestånds- och straffrättsligt skydd för ofödda barn.

I ett av världens mest kända skadeståndsrättsliga mål ( Sindell v. Abbott Laboratories 1980) hade blivande mödrar tagit ett läkemedel under graviditeten som visade sig orsaka en kraftigt förhöjd risk för livmoderhalscancer hos deras döttrar. Kaliforniens högsta domstol gav de drabbade flickorna rätt till skadestånd från läkemedelstillverkaren, trots att skadan orsakats före födseln och dök upp först när de var i tonåren. Men medan lagen i Kalifornien är tydlig om skador orsakade i livmodern har svensk lag en känd lucka på den punkten. Rättsläget är osäkert.

I straffrättsligt hänseende är lagen däremot tydlig. Den som misshandlar en gravid kvinna så att fostret tar skada gör sig bara skyldig till brott mot modern, inte mot det ofödda barnet. Även om barnet så småningom föds med skador till följd av misshandeln är det inte ett brottsoffer enligt svensk lag.

Så såg lagen ut i Kalifornien också, tills domen i fallet Keeler orsakade en folkstorm 1970. Höggravida Teresa Keeler misshandlades av sin före detta man, som skrek att han skulle ”stampa barnet ur henne”.

Trots att hon förlorade sitt barn som en direkt följd av misshandeln kunde förövaren inte dömas för att han tagit livet av fostret. Efter fallet infördes brottet ”fostermord” i Kaliforniens brottsbalk, med ett uttryckligt undantag för abort som modern samtyckt till.

Det är värt att notera att det tillägget inte har hindrat Kalifornien från att utveckla en abortlagstiftning som tillåter senare aborter än den svenska. Det är med andra ord inte omöjligt att värna aborträtten, samtidigt som samhället lever upp till skyldigheten att skydda foster mot gifter och våld.