”Jag läste en insändare av en ung tjej som blev trakasserad på bussen för ett tag sen. Och hon skrev att det värsta var inte själva trakasserierna, utan det var att ingen på den fullsatta bussen, full med vuxna människor, gjorde någonting.” Det sade Inger Davidsson (kd) till DN (24/7). Och hon har rätt, förstås. Det händer alldeles för ofta att människor utsätts för brott utan att omgivningen ingriper. För Stockholms del innebär det att stan blir otrygg på nätterna, i alla fall på sina håll.

Men det betyder inte att det är rätt att lagstifta om civilkurage, vilket regeringen nu vill göra. En sådan lag skulle ge vittnen som hållit sig passiva alldeles för goda skäl att inte vittna överhuvudtaget.

Framför allt är civilkurage en fråga om att ställa upp för sina medmänniskor istället för att konstatera att någon annan borde göra något. Det inbegriper våra politiker. Att agera när en medmänniska utsätts för brott är inte ett ansvar vi har mot Inger Davidsson, utan mot varandra.