tt antal ackrediterade miljöorganisationer stack eller släpptes inte ens in. Utanför ringlade köerna i köpenhamnskt decemberväder. Det kan inte vara psykologiskt gynnsamt att klimatmötesdeltagarna äntrar arenan med en längtan efter uppvärmning.
Demonstranter drabbade samman med lagens långa arm utanför kongresslokalen Bella Center. Polisen ropade på fem språk att demonstranterna inte hade tillåtelse att gå in, men det hjälpte föga. Demonstrationens uttalade mål var ju att ta sig in och ”störa mötet”. 230 personer greps.
Det ger ingen vidare känsla i magen med dessa svepande gripanden. Vi vill alla att såväl rättssäkerhet som demonstrationsfrihet ska hållas högt. Å andra sidan har samhället få möjligheter att ställa motkrav på individen som kräver dessa rättigheter, samtidigt som han eller hon gör ett aktivt val redan i att sluta upp under det vaga och politiskt poänglösa manifestet ”störa mötet”.
Inne i Bella Center var världens representanter fullt upptagna med att sabba mötet alldeles själva. Om Köpenhamn har lokala ordningsstadgar för tomgångskörning så verkar klimattoppmöten undantagna. Här pågår meningsutbyten som får dig att rodna. Kineser klagar över odemokratiska förfaranden. Venezuelas president Hugo Chávez och hans bolivianske kollega Evo Morales ryade i kapp om kapitalismens skuld. Morales skällde ut EU för att inte ta emot de sydamerikanska klimatflyktingar som söker jobb i Europa. Sen föreslog han att temperaturen inte ska få stiga med mer än 0,5 grader – att jämföra med EU:s tvågradersmål. Oljehandlare Chavez berättade att ”de rika förstör planeten”.
Man blir matt. Trätan om hur mycket ”Kyoto” det ska vara i det nya avtalet framstår utifrån sett som onödig. Kyotoavtalet lägger mer ansvar på de rika länderna och det är rätt självklart att även ett nytt avtal bör utformas så. Helt enkelt för att de rika länderna kan ta mer ansvar. Däremot bör man vara vaksam på Kinas, Brasiliens med flera växande ekonomiers sätt att framställa sig som likställda med de verkligt fattiga länderna. Det fanns en tid då världen lätt kunde indelas i U och I. Så är det inte längre. EU är inte Kina. Men Kina är inte heller Bangladesh.
Att Chavez pratar på om både Jesus och Fidel Castro är förväntat. Men de större aktörerna måste erkänna sin egen tyngd. Förhoppningsvis fick Andreas Carlgren gehör när han igår vädjade till de utvecklade länderna i allmänhet och Kina och USA i synnerhet att växa med ansvaret – och ta det.
