Ledarbloggens mest sedda Youtubeklipp kommer ur Svezia, inferno e paradiso från 1968. Där ses ett Sverige vars suicidala befolkning mest består av nymfomaner, pornografer och narkomaner. Mondo kallades denna mer eller mindre dokumentära genre, som då var en italiensk specialitet.
Den svenskitalienske filmaren Erik Gandini har nu återuppväckt genren, och vänt den mot dess ursprungsland. Videocracy, som hade premiär i går, visar ett Italien besatt av tutt-tv, tatueringar, kändisar och köpkraft. Allt under överinseende av Silvio Berlusconi, vars leende närmar sig gränsen för det stelopererade.
Filmen är underhållande och snygg, men i princip lika folkföraktande som det Gandini vill skildra. Mondo, alltså.
Och kritiken om Berlusconis mediemonopol motsägs ju något av att Videocracy går upp på hela 30 biografer i Italien.
