Utrikesminister Carl Bildt frågas ut av pressen om uppgifterna om honom som läckts från amerikanska UD. Detta efter pressträffen på UD om den ukrainske ministerns besök i Sverige.
Foto: SCANPIX
Carl Bildt: Mellanstor hund med attityden hos en stor hund.
Den amerikanska ambassadens omdöme om utrikesminister Bildt har lockat till åtskilliga skratt de senaste dygnen. Skrattet är ett utslag av sund skepsis mot makten. Men det är inte enbart för att folk i allmänhet älskar att se de fina herrarna plockas ner från sina höga hästar som vi garvar. Det slår an också av en annan anledning.
Det är, som man säger, roligt för att det är sant.
Alla känner igen sig. Sveriges internationella självbild har under många decennier varit feldimensionerad i förhållande till den faktiska fysiken. Utrikespolitiskt har tonläget varit högt, och ibland gällt. Allra mest på Olof Palmes tid, då vi bröstade upp oss och deklarerade vår moraliska överhöghet. När det har kommit till kritan har vi dock varit, tja, en lagom mellanstor hund.
Sverige har därför i verkligheten haft förtroliga förbindelser med den stormakt som har kunnat garantera oss ett nationellt oberoende. Samarbetet med USA och med Nato har varit och är fortfarande förutsättningen för vår höga svansföring.
I den politiska högern i Sverige har detta förhållande inte varit hemligt. Tvärtom har det alltid funnits röster för ett fördjupat samarbete – ytterst formaliserat genom ett ingående i Nato.
Därför blir det inga rubriker när Wikileaks avslöjar att utrikesutskottets förre ordförande Göran Lennmarker (M) har haft möte med den amerikanske ambassadören.
Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin, som var där i samma ärende samma vecka, drabbas däremot omedelbart av krav på att han måste lämna sin post.
Urban Ahlin har sannolikt inte gjort något annat än vad flera decennier av företrädare har gjort. Men det socialdemokratiska hyckleriet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik skapar en egen logik. Den som avslöjas på bar gärning med att sköta sin plikt åker ut.
Socialdemokraterna har plågats av detta dubbelspel alltsedan det började diskuteras offentligt på 1970-talet. Partiets problem kommer inte att få ett slut förrän man erkänner vad Urban Ahlin är ett uttryck för: skallet till trots är Sverige inte någon stor hund, och har heller aldrig varit.
Den amerikanska ambassadens omdöme om Carl Bildt ger oss tillfälle att skratta också av en tredje anledning – av lättnad. Det som Wikileaks har lagt i dagen vad gäller Sverige är inget som riktigt riskerar vår säkerhet.
Carl Bildt har redan börjat skämta om det. ”Jag är i alla fall ingen pudel” sade han igår. Ingen blir väl förvånad om Bildt rentav börjar använda Medium size dog with big dog attitude som underrubrik på sin blogg.
Det kunde ha varit värre.
Diplomati är handläggningen av förbindelser stater emellan. För att den ska gå smidigt krävs ett visst mått av sekretess. Utan förtrolighet havererar relationerna.
De som förespråkar total transparens tycks inbilla sig att sådan skulle ge en värld där lammen ligger lugnt intill lejonen.
Men när stater inte kan kommunicera med varandra återstår den konfliktlösningsmodell som dominerat mänsklighetens historia: krig. Då är det inte så kul att bara vara en mellanstor hund.
