När det i höstas blev känt att ledningen för förskoleföretaget Kulturkrabaten i Årsta plockat ut 3,2 miljoner kronor i aktieutdelning efter det första verksamhetsåret utbröt debatt. Att blott fyra privata dagis, som ursprungligen varit 18 kommunala förskoleavdelningar, nu kunde ge så mycket vinst ansågs stötande av somliga.
Följden av diskussionen blev också ganska stor, i och med att Socialdemokraterna senare beslöt att deras politik ska innebära så höga krav på privatdriven välfärdsverksamhet att det i praktiken ska bli omöjligt att ta ut vad man kallar ”stora vinster”. Sannolikt innebär valet 2010 därmed ett betydande vägval för välfärden, där de rödgröna kommer att vilja skrämma bort investeringar och förnyelse i de sektorer de säger sig värna.
Men den intressantaste frågeställningen kom nästan aldrig upp i debatten: hur kan det komma sig att en tidigare kommunal verksamhet efter blott ett år i privat drift men med samma ekonomiska grundförutsättningar kunde uppvisa marginaler på miljontals kronor? Tyder inte det på ett omfattande slöseri i den kommunala driften?
Nationalekonomen Johan Kreicbergs, som tidigare varit chefekonom på Företagarna men nu leder ett eget utredningsföretag, redovisar i den nya rapporten Byråkratexplosionen (Timbro) några intressanta fakta baserade på SCB:s statistik.
Åren 2001 till 2007 växte det totala antalet anställda i Sverige med 5,7 procent. Olika yrkesgrupper växte förstås olika mycket. Antalet sjuksköterskor steg med 5 procent, medan antalet förskollärare och fritidspedagoger ökade med 10 procent.
En yrkeskategori utmärker sig enligt Kreicbergs. Vad SCB klassificerar som ”administratörer i offentlig förvaltning” växte under perioden i antal från 37492 till 54711, vilket är en ökning på 46 procent, främst statligt orsakad.
I kommuner och landsting var periodens totala sysselsättningsökning 2,7 procent, medan administratörerna blev 28,4 procent fler. Mer än var sjätte person som tillkommit i kommun och landsting mellan 2001 och 2007 är administratör.
Man kan förstås tänka sig att det behövs nya administratörer där man anställer nya dagisfröknar. Men rapporten visar att inget sådant samband finns. Även där personalen inom vård, skola och omsorg krympt ökade antalet administratörer kraftigt.
Kreicbergs visar att tillväxt i befolkningen går hand i hand med antalet anställda i vård och skola. Men något liknande samband finns inte för administratörer.
Tyvärr kom Kreicbergs rapport med ett förord och en debattartikel (DN 28/12) som åter vilseleder debatten – den här gången till huruvida regeringens krispengar till kommunerna var berättigade eller inte. Men frågan handlar inte primärt om tillfälliga keynesianska krisåtgärder. Den gäller det långvariga problemet med bristande effektivitet i kommunerna.
Kommunsektorn innefattar ungefär 25 procent av landets sysselsatta, och Sverige har redan världens högsta skatter. Framtidens välfärd kan inte bygga på att kommunerna blir mycket större och dyrare än så.
Att det finns många miljoner att spara visades nästan övertydligt i fallet Kulturkrabaten.
