När de lettiska arbetarna i Vaxholm kom till jobbet i går morse möttes de av ett medborgargarde från LO-förbundet Byggnads. De nyblivna EU-medlemmarna hälsades av den svenska fackföreningsrörelsen med talkören ”go home, go home”, och det behövde vara polis närvarande för att arbetarna skulle komma in ordentligt på sin arbetsplats.
Enligt uppgifter till SvD nöjde sig inte medborgargardet med att stå i vägen för de lettiska arbetarnas bilar utan gick också till handgripligheter: slag mot bilrutor, försök att hålla bildörrar stängda. Byggettans ordförande konstaterade belåtet att letterna är ett gäng svartfötter och att de ska få veta det.
Det finns socialdemokrater som tror att konflikten om kollektivavtalet i Vaxholm är en gudagåva, som kommer att mobilisera Rörelsen och svenska folket i kamp mot kapital och borgerlighet för en traditionell modell. Tillåt mig tvivla. Det finns säkert en och annan strejkromantiker i ombudsmannakåren som blir upphetsad av att få mobba människor från ett av våra
grannländer, men för en bred opinion verkar självrättfärdigheten och maktfullkomligheten hos Byggnads till hälften genant, till hälften frånstötande.
Den sorts försök till privatiserad rättskipning som vi ser prov på i Vaxholm hör inte den moderna samhällskulturen till, och genom sitt uppträdande skapar Byggnads utrymme för en mycket mer förändringsbenägen debatt om det svenska kollektivavtalssystemet. Om den rättsliga processen skulle gå Byggnads intressen emot är det inte lätt att se vem utanför det snäva LO/SAP-blocket som skulle sluta upp. Vem vill alliera sig med dem som uppträtt aggressivt mot grannar, som bara vill göra sitt jobb?
