Till skillnad från sina företrädare som
experimenterade med nådiga USB-minnen och cd-skivor, valde Borg att presentera sina uträkningar på traditionellt manér.
Dignande under luntan gick en påtagligt
belåten finansminister.

Budgeten tar fasta på det som är Sveriges stora problem: den höga skatten på arbete. Alla som arbetar får nu ett jobbavdrag på mellan 500 och 1 000 kronor varje månad. Samtidigt minskar ersättningen något för dem som saknar arbete. A-kassan återgår till att vara en övergångslösning, inte ett permanent bidrag, och incitamenten för att hitta ett nytt jobb ökar.

Att lösa jobbfrågan är direkt avgörande för att få bukt med de offentliga utgifterna. Men drivkraften är inte bara ekonomisk. ”Massarbetslöshet är inte bara en ekonomisk fråga”, förklarade Borg. ”Den miljon som står utanför arbetsmarknaden förvägras rätten att känna sig behövda och ingå i en
arbetsgemenskap.”

Budgeten rymmer förändringar på många olika områden. Under Borgs promenad till riksdagen syntes inte mindre än åtta protestplakat mot för-
slaget att förmånsbeskatta arbetstagare som köper hem-PC till förmånliga villkor via sin arbetsgivare. Skatten på cigaretter och snus ökar. Tre myndigheter läggs ned. Anslagen till Ams för att sätta
arbetslösa i åtgärder minskas. Men det är sänkt skatt på arbete som är budgetpropositionens definierande inslag.

Inte en dag för tidigt. Det är rätt att sänka skatten, särskilt på arbete. Dels är det nödvändigt att öka skillnaden mellan att jobba och att inte
jobba för att fler ska kunna få arbete, och nödvändigt att få människor i arbete för att minska de offentliga utgifterna. Dels är det rimligt och rättvist att människor får behålla mer av det de arbetar ihop.

Så sent som förra veckan kom statistik från OECD som ytterligare bekräftar att Sverige har högst skattetryck i världen. Långsiktigt är det omöjligt för Sverige att behålla sin konkurrenskraft om beskattningen fortsätter att vara signifikant högre än i omvärlden.
Skattesänkningen är förvisso ett första steg. De 42 miljarderna förbleknar intill de 400 miljarder som skatteintäkterna ökat med sedan Göran Persson blev statsminister för tio år sedan (i fast penningvärde). Att sänka skatten så som Anders Borg föreslår motsvarar alltså att rulla tillbaka ett genomsnittligt Persson-år av statsexpansion. Men det är en bra start, och när statsfinanserna tillåter kan arbetet fortsätta.

För dem som bor i Stockholm sänks skatten ytterligare. Kristina Axén Olin, som i går kväll utsågs till finansborgarråd, har lovat en sänkning av kommunalskatten med 30 öre redan nästa år. Under
mandatperioden vill hon rulla tillbaka skattetrycket till 2002 års nivå.
Det känns fortfarande ovant och smått overkligt, men det blåser nya vindar.

SvD