Man får anta att det är där socialdemokratin hämtat inspiration.

”De mörka moln som hängt över världsekonomin har tätnat över sommaren”, sade finansminister Anders Borg i går när han klargjorde förutsättningarna för budgetförhandlingarna på Harpsund. Borgs prognos innebär minskad sysselsättning (6,0 procents arbetslöshet i år och 6,4 procent nästa år) och en minskad tillväxt (från 1,5 procent i år till 1,3 procent nästa år) innan det vänder och molnen förhoppningsvis skingras.

Till budgetförhandlingarnas solsida kan dock läggas utmärkta statsfinanser, vilket gör att regeringen bedömer sig ha ett så kallat reformutrymme på dryga 30 miljarder kronor. Det är inget dåligt vindskydd när det blåser upp till oväder. Regeringen planerar en fortsättning på de skattesänkningar som hittills genererat många nya jobb och dessutom stärkt kassan för alla låg- och medelinkomsttagare. Om moderaterna får bestämma så går 15 miljarder dit. Det skulle betyda ytterligare 250 kronor i månaden för en sjuksköterska att parera de stigande matpriserna med, utöver de 1200 kronor per månad som regeringens tidigare skattesänkningar gett. I övrigt sägs höstbudgeten sikta på ökade resurser till vård och omsorg, satsningar på infrastruktur, utbildning och forskning, samt skattelättnader också för företag.

Mycket mer går inte att göra, om nu inte staten också ska försäkra varje medborgare en varm filt och en flaska konjak.

Socialdemokraterna är överens med regeringen om den dystra prognosen. Faktum är att Mona Sahlin i sitt tal i Vitabergsparken den 9 augusti använde exakt samma metafor: hon pratade om ”de mörka molnen”. Deras ekonomiskpolitiske talesman Thomas Östros kommenterade läget igår med att det ”nu behövs investeringar som skapar framtidstro”, vilket han menade att regeringens budget inte skulle innehålla nog av. Och så efterlyste han ytterligare resurser till det offentliga.

Säga vad man vill om Östros, men tajming har han inte heller. I torsdags presenterade dessutom Sveriges Kommuner och Landsting delar ur den kommande rapporten Välfärdsmysteriet, där man redan i pressmeddelandet konstaterade att det ”aldrig satsats så mycket pengar på välfärden som idag”.

För socialdemokraterna är det inte nog. Det ska vara högre utgifter, Stålverk 80 och raketer mot molnen – utan tanke på att hålla ekonomin i balans. Och då har vi ännu inte räknat in de överbud som miljöpartiet och vänsterpartiet kommer att utpressa fram.

Igår hade regeringen den kräftskiva som av tradition hålls i anslutning till budgetförhandlingarna på Harpsund. Förra året vid den här tidpunkten frågade jag i en text om någon kom ihåg helan, halvan och tersen. Jag syftade förstås på den splittrade trojka som styrde fram till 2006 och vars budgetarbete påminde mindre om en vacker augustikväll och mer om ett lägenhetsbråk. Varvid jämförelsen med den harmoniska alliansregeringen stod som en självklar kontrast.

Som ofta när man skriver om hur bra det går blev det snabbt tvärtom. Det dröjde tyvärr bara dagar innan Mikael Odenberg avgick som minister och en våldsam kamp om försvarets ekonomi vidtog.

Av detta lärde jag mig att det är bäst att nyktert konstatera att regeringen, när den idag vaknar upp och kisar ut över Harpsundssjön, skådar en grå och bister himmel. Det är dags att koka te och ta fram en god bok. Vem vill höra dånande raketer en dag som den här?