I samma stund som FRA klagade hos justitiekanslern på att bloggaren Henrik Alexandersson publicerat hemligstämplade dokument kom reaktionen. Alexandersson, som är gammal nyliberal politisk aktivist och ordförande i Frihetsfronten, var så klart klipsk nog att göra det bästa av anmälan. För honom innebar den medial jackpot.
Och det är på internet det händer. Dokumenten – decenniegamla sådana som näppeligen utgör någon omedelbar fara för rikets säkerhet – kopieras och publiceras nu på mängder av platser. På måndagkvällen, när Alexandersson anlände till Arlanda från Bryssel, direktsändes (!) hans inträde i ankomsthallen, i händelse att polis skulle ingripa (ett rykte som Alexandersson spritt själv). Ankomsten går att se både på Bambuser och på YouTube. Igår fortsatte bloggosfären driva frågan: staten försöker tysta meningsmotståndare.
Det finns inte en chans att vända klavertrampet till något gynnsamt för FRA. Webben är snabbare än alla landets PR-konsulter ihop.
Vi som anser att Sverige behöver en fungerande signalspaning vet inte om vi ska le eller lipa. Det är ju uppenbart att myndighetsföreträdarna inte har koll ens på hur de öppna kanalerna fungerar.
Bristande omvärldsanalys
Det är svårt att avgöra vad som är mest pinsamt att se. Att generaldirektören för FRA, i brist på politiskt eldunderstöd, går till pressen för att motivera sin egen myndighets utvidgning, eller att han begår politiskt och medialt självmord genom att påstå att en av hans åsiktsmotståndare begått ”yttrandefrihetsbrott”.
Twingly Blogsearch
Fler kommentarer 0
Visa kommentarer
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet
