Sverige ska ha ett bra försvar. Det slog försvarsminister Karin Enström fast i går på ett seminarium om ”Anskaffningen av nya JAS 39 Gripen.” Hon sade också att Jas-beslutet varken byggde på några glädjekalkyler eller leder till att andra delar av försvaret kommer till skada.

Jag vet inte hur många som verkligen trodde på försvarsministern. Som det påmindes om på seminariet finns ett underskott på förtroende för den moderata försvarspolitiken och det lär bestå också efter gårdagens tal. Ta till exempel det faktum att anskaffningen har beskrivits som helt nödvändig för Sveriges säkerhet, men att det i budgetpropositionen sägs att om samarbetsavtalet med Schweiz inte fullföljs kan ordern avbeställas. Är vi då tillbaka vid beslutet att bygga tio nya Gripar om Brasilien (eller något annat land) beställer? Eller?

Det är väldigt mycket och förstås nödvändigt sifferbollande i JAS-affären, och Moderaternas affärsmodell är att rulla materielköp som redan rullats fram ännu längre fram i tiden.

Men den helt centrala frågan är förstås vad vi får i form av försvarsförmåga – och därmed en definition av vad Enström menar med ett bra svenskt försvar. Regeringen opererar med en flotta om 40–60 JAS E. I går räknade Johan Wiktorin, som är ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien, på försvarseffekten av 50 Gripar och svaret blev:

”Det innebär att vi kan upprätthålla incidentberedskap på två platser dygnet runt. Vidare kan vi skydda oss mot systematiska kränkningar i ett begränsat område genom att ständigt ha en jaktrote i luften under ’Vecka’. Om en motståndare skulle flyga an mot Sverige med 20 moderna stridsflygplan 2025, så skulle de 40 Gripen E/F hålla en 40 mil bred linje i ’Timmar’.”

Så bra är bra i försvarsministerns värld.

Wictorin noterade också bristerna i fråga om baser, stridsledning och så vidare. Han efterlyste ett trovärdigt koncept för att skydda Sverige mot massiva robot- eller cyberangrepp i inledningen av en konflikt. Solidarisk hjälp? Hjälpare kommer att vara upptagna på hemmaplan.

En av de frågor som hänger i luften, och som Wiktorin pekade på, är att 2007 ansågs 100 Gripen C/D behövas för att matcha en begränsad rysk kapacitet. Det ska jämföras med den bedömning som nu görs av regeringen att det räcker med en halverad flotta för att 2025 möta en kapacitet som är ’mångdubbelt större’.

Det enkla svaret är att Gripen E må vara bättre men att planerna inte håller. ÖB:s bedömning är att det behövs 60-80 nya Gripar (och då har ekonomin ändå varit gränssättande). Det finns goda argument för att 80 är minimum.

Det kortsiktiga anslagstänkandet ser också ut att få negativ effekt på JAS E i form av att planet rustas enligt en gammal och lägre riskbild. Det hade dessutom varit naturligt att inte bara välja ensitsiga (E) plan utan också beställa den tvåsitsiga F-versionen, men Schweiz vill bara ha E...

Försvarsministerns kalkyler ger sannerligen inte någon anledning till glädje. Den verkligt goda nyheten är att försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist på seminariet slog fast att för hans del skulle försvarsberedningen inte bli ett transportkompani, och fyllde på med att Socialdemokraterna som bäst grubblar över hur försvaret kan tillföras ökade medel.