Ledare
Årskostnaden per elev i grundskolan ökade med en tredjedel mellan 2000 och 2010. Lärartätheten ökade med 10 procent. Ändå fortsatte kunskapsresultaten att försämras. Svenska elever hamnar numera under genomsnittet när man lägger ihop de internationella jämförelserna. Det är några av många kärva besked i Dagens Samhälles temanummer om skolan (9/2012).
Man blir inte mer uppåt av läget på lärarfronten. Lönerna är låga och det relativa löneläget har under lång tid försämrats. Intresset för lärarutbildningen har sjunkit. När jag en gång i det tidiga 1980-talets avlägsna forntid skulle söka till universitetet var konkurrensen knivskarp om platserna på många lärarlinjer. I fjol fanns en sökande per plats, vilket betyder att man kommer in oavsett vad man har för betyg. Därför känns det snarast som en sorts sundhetstecken när Dagens Samhälle rapporterar att hälften av de nyintagna lärarstudenterna i Malmö har hoppat av efter första terminen.
Men så här kan vi inte ha det. Utbildning och kunskaper får bara större betydelse för individens förmåga att klara sig i samhället och för samhällens förmåga att utvecklas. Och det råder allt större enighet om att nyckeln till goda kunskapsresultat finns hos lärarna.
Var ska man börja? Pekfingret söker sig mot Jan Björklund som kompassnålen mot Nordpolen, men utbildningsministern har inte samma huvudroll som för några år sedan. De nationella regelverken har förbättrats. Nu är det upp till huvudmännen i kommuner och friskolor att omsätta dem i praktiken.
Tre andra uppgifter i temanumret drar då till sig uppmärksamheten: (1) Sju av tio rektorer har brister som arbetsledare. (2) När elevantalet föll under 2000-talet, höjde kommunerna lärartätheten i stället för lärarlönerna. (3) En tragikomisk lista, där man samlat lärares beskrivningar av vad de gör mer än att undervisa. Ett litet axplock: ”Svara på mejl, förbereda livskunskapslektioner, flytta möbler, besvara medarbetarenkäter, damma skrivare, hålla ordning i matsalen, skriva incidentrapporter…”
Lärarlönerna måste höjas. Till dels måste det finansieras genom att man byter kvantitet mot kvalitet, så att det blir färre lärare med bättre löner.
Fast lika viktigt är att stärka ledarskapet i skolan och ge lärarna chans att koncentrera sig på sin huvuduppgift och utvecklas i yrket. Att helt slippa administration och diversearbete är en utopi, men undervisningen måste stå ohotad i centrum. Vägen dit? Skickligare skolledare måste möta tydligare krav från mer engagerade uppdragsgivare i förvaltning och politik. Skolan är inte bara viktig; den står för en mycket stor del av de kommunala budgetarna. Kunskapslinjen kan bli verklighet först den dag kommunalråden ser sig som skolpolitiker.
