Borg gick på knock i tungviktsmötet

Inför tungviktsmötet den 30 oktober 1974 i Zaire var stämningen stenhård. Domaren fick hota med att ställa in matchen för att boxarna skulle sluta att psyka och håna varandra. Den odrägligt självsäkre Muhammad Ali svarade att det vore den enda räddningen för opponenten George Foreman. ”Han är dödsdömd.” The rumble in the jungle ses än idag som en av historiens mest laddade uppgörelser.

Globen är nu inte Stade du 20 Mai. Efter en somrig lunch på lax är heller inte publiken fullt så aggressiv som 1974. Och finansminister Anders Borg är inte heller en odrägligt självsäker… Eller, ja, någon Muhammad Ali är han i vilket fall inte.

Uppladdningen har annars hållit boxningsklass. Borg har i medierna kallat Svenskt Näringsliv för ett ”särintresse för väldigt rika”, och sagt att detta kan ”skada tilltron till näringslivet och marknadsekonomin”. Svenskt Näringsliv har kallat Anders Borg populist.

Även om de inte ropade bomaye – döda honom – var de drygt 1300 tillresta företagarna förväntningsfulla inför att få se Anders Borg i ringen.

Ordförande Signhild Arnegård Hansen värmde upp med ett inledningsanförande där hon tecknade bilden av ett Sverige som stagnerat i allt från skolväsende till framtidstro. ”Jag accepterar inte dagens utveckling”, sade hon. ”Nånting måste göras!” Det var tydligt att hon var missnöjd med hur näringslivets önskemål mottagits. ”Vi är inget särintresse, utan själva förutsättningen för ett gott samhälle.” ”Det är aldrig en stat eller en regering som skapar utveckling och välstånd.”

Borg gick ut stenhårt med en föredragning som inte enbart berörde den globala ekonomiska krisen, utan framför allt framhävde det som gjorts. Han poängterade de skattesänkningar som gjort det mer lönsamt att arbeta, de avskaffade skatter som förenklat långsiktigt ägande och förvaltande, samt de nedsättningar av arbetsgivaravgifterna som gynnat både företagande och arbetssökande.

Därefter hade han publiken i sin hand. Borg påpekade vidare att Sverige står sig väl, men erkände att det finns mycket kvar att göra när det gäller att stimulera snabbväxande företag. Tyvärr gavs inga svar på hur. I stället lovade han att regeringen – när ekonomin en dag tillåter – vill fortsätta på samma sätt som under de två första regeringsåren, med sänkningar av inkomstskatten och gradvis nedtrappning av bolagsskatten. Vilket är lovvärt, men inte riktigt lösningen på allt.

Borgs anförande var dock tillräckligt för att göra företagarna på hyggligt humör. De efterföljande frågorna från läktaren berörde förvisso i någon mån ordkriget med Svenskt Näringsliv. Borg svarade att regeringen har en god relation till merparten av medlemsföretagen. ”Det är upp till Svenskt Näringsliv att bestämma om man vill vara en storföretagarorganisation eller inte.”

Men i den paneldebatt som följde ignorerades detta. Borg fick goda recensioner av de två företagarna, som bägge sade att han imponerade med sin förmåga att hålla i plånboken. Svenskt Näringslivs chefekonom var mindre nöjd. Man fick intrycket, dock, att en arbetsmarknadsminister skulle ha bemötts kyligare. Las irriterar.

Så kanske kan det ändå gå som efter The rumble in the jungle.

Ali slog knock, men han och Foreman blev vänner för livet.