Ibland ska man stå på sig och ibland är det bättre att göra en pudel. Så är det. Beatrice Ask och även Fredrik Reinfeldt gör uppenbarligen bedömningen att i frågan om de famösa lila kuverten är det läge att stå på sig. TT frågade igår statsministern om Asks idé var ”en groda”. På detta svarade han förstås ja, men de avgångskrav som riktas mot Ask av bland andra Thomas Bodström, viftar han bort som ”lättvindiga”.

Därmed förväntas vi ta fram våra mest välvilliga glasögon och tolka de avmätta ”förklaringarna” som hittills har levererats som att justitieministern självklart förstår skillnaden på dömd och misstänkt. Det verkar snarast vara fel på oss andra, som gjorde misstaget att ta statsrådet på orden.

Må så vara, men i så fall har hon inte varit särskilt ivrig att framhålla det. Tvärtom har varje chans som erbjudits henne att förklara sig använts till att slå på kritikerna istället, allt enligt den föga imponerande mallen ”Hitta på nåt själv då!”.

Det är en märklig strategi då den bara spär på känslan av att justitieministern inte förstår den kritik som riktas mot henne. Faktum är dessutom att Thomas Bodströms avgångskrav inte är ett glasklart avgångskrav. Han har tvärtom varit tydlig med att han inte kräver Asks avgång, men däremot ett tydligt och klart avståndstagande från grodan. En rejäl reträtt, helt enkelt.

”Jag tycker inte att uttalandena i sig innebär att Ask ska avgå. Det är nog många människor som har sagt ogenomtänkta saker”, skriver han på sin blogg.

Vad tror ni? Gör Bodström detta för att han är en förstående och fin kille som vill ge Ask en andra chans? Eller är det kanske mer troligt att han gärna ser att Ask fortsätter på inslagen bana av trovärdighetsförintelse och därmed ger honom öppet mål i varje valdebatt fram till söndagen den 19 september 2010?

På fredag möts Thomas Bodström och Beatrice Ask i Göteborg i en debatt med rubriken ”Rättsfrågor”. Lycka till...