Blir det romantisk komedi på Harpsund i år?

I den romantiska komedin Kate & Leopold (James Mangold, 2001) transporteras en adelsman från 1800-talet till nutiden. Filmens romantiska sida bygger på att den ovanligt hunkige hertigen, spelad av Hugh Jackman, uppvaktar Meg Ryans självcenterade reklambranschkarriärist, med förväntat resultat. Det komiska består i mötet mellan ålderdomliga dygder och en ytlig nutid. Leopolds ädla och rättframma ridderlighet vinner förstås i längden, men för att vinna Kate försöker han först att anpassa sig en smula till 2000-talets mått av cynism och ögontjäneri.

Bland annat lär sig hertigen att ett arbete idag inte är värt att utföra om det inte uppmärksammas:

”Om en man diskar och ingen ser honom göra det – har det då hänt?”

Det ska medges att steget från Hugh Jackman till Fredrik Reinfeldt är mer än långt, och att budgetförhandlingar sällan kan passas in i romcom-genren. Men Leopolds fråga om diskens existens är nog så giltig när alliansregeringen i dagarna samlas till budgetöverläggningar på Harpsund.

Ta bara det här med extra pengar till kommunerna, till exempel. Under hela det gångna krisåret har det ropats högt efter pengar.

Det kan tyckas konstigt. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde för tre år sedan har sjukfrånvaron – genom aktiv politik – minskats kraftigt. Detta innebär inte bara att många rehabiliterats, och att många nu arbetar och betalar skatt som tidigare inte gjorde det, vilket förstås är bra i sig. Det betyder också minskade utgifter.

I början av sommaren meddelades det således att Afa försäkring, till följd av de sjunkande ohälsotalen, beslutat att sänka försäkringspremierna för 2009. Det innebar att Sveriges kommuner och landsting fick 2,3 miljarder kronor extra att röra sig med.

Förra året beslöt alliansregeringen att sänka arbetsgivaravgifterna med en procentenhet. Detta välkomnades då inte bara av storföretag i personalintensiva branscher, som nu fick större utrymme att anställa fler. Det välkomnades allra mest av kommunerna och landstingen, som kunde räkna in en total utgiftsminskning på ungefär tre miljarder kronor.

Men dessa belopp verkar ingen bry sig om. Det är för regeringen Reinfeldt som för Leopold vid disken. Om man tillför kommunerna extra pengar och ingen uppmärksammar det – har det då hänt?

Inför förhandlingarna har nu Moderaterna förklarat sig beredda att skjuta till extra pengar. Pengar med tydlig etikett, som ingen kan missa.

Centern, däremot, framhärdar i att vilja göra det rätta istället för att vara ögontjänare, och föreslår ytterligare sänkta arbetsgivaravgifter.

Där ligger konfliktlinjen inför budgetförhandlingarna på Harpsund. Men givet att regeringen hittills bara haft en rejäl budgetkontrovers (försvarsbråket som fick Mikael Odenberg att gå) trots skilda ingångsvärden lär inte heller frågan om pengar till kommunerna störa sämjan på den sedvanliga kräftskivan.

Man kan bara hoppas att regeringen lärt sig alla romantiska komediers huvudbudskap. Att det rätta i längden alltid vinner mot ögontjäneriet.