Nyligen beslöt riksdagen att erkänna det omdebatterade folkmord som ägde rum vid det osmanska rikets sönderfall 1915.
Eller nej. Nyligen beslöt riksdagen att bifalla en reservation som meddelade regeringen att en majoritet av de folkvalda anser att Sverige bör erkänna folkmordet. Även i betänkandet och i övriga reservationer omtalas faktiskt folkmordet som ett folkmord, vilket i princip innebär att oavsett vad reservation som hade bifallits så hade riksdagen kallat folkmordet för folkmord.
Det som hände var att den reservation som erkände folkmordet ”mest” bifölls – jämte en uppmaning att regeringen skulle ansluta sig. På sätt och vis har mycket hänt, på sätt och vis ingenting alls.
Det som har hänt här hemma är att riksdagen har börjat driva utrikespolitik. Det är en dålig idé och det vet inte minst Socialdemokraterna. Men partiledningen kördes över på den senaste kongressen, och nu är vi där vi är.
Ur ett formellt utrikespolitiskt perspektiv har inte mycket hänt. En känslig fråga har skapat rubriker och politiska magreaktioner. Men en riktig, formell händelse blir det först när, säg, Carl Bildt, Urban Ahlin, Hans Linde (V) – eller vem som nu blir utrikesminister efter valet – lägger ut texten om folkmordet i sin utrikesdeklaration. Då har Sverige tagit ställning officiellt.
Jag gissar att varken Carl Bildt eller Urban Ahlin sitter och filar på formuleringarna. Det finns en hel del nutida frågor som kräver sin plats i utrikesdeklarationerna, om man säger så. Exempelvis repressionen av alla som ens vill diskutera nämnda folkmord, men som är förbjudna att göra detta i Turkiet idag.
S agerande säger mer om vad ett svidande valnederlag och oppositionstillvaro kan göra med ett förut regeringsdugligt parti än vad det säger om skillnaden mellan blockens syn på folkmordet. Synen på folkmordet skiljer väl mestadels Turkiet från, tja, övriga världen. Även om övriga världen sällan låter sina parlament besluta om historiesyn, eftersom det är opraktiskt.
Fascinerande nog gick Sven-Erik Österberg häromdagen och KU-anmälde statsministern för att ha uttalat sig beklagande om riksdagsbeslutet. Mona Sahlin kallade detta ”intressant” eftersom ”riksdagen är Sveriges högsta beslutande organ”.
Jo, visst är det intressant. För om riksdagen menar allvar och anser att beslutet ska effektueras pronto, så är det väl dags för misstroendevotum? En hel regeringskris – tala om erkännande!
Strax efter det svenska beslutet sade Turkiets premiärminister Erdogan att han oroade sig för hur beslutet kunde påverka den bräckliga försoningsprocessen med Armenien. Igår följde han upp denna oro med ett hot om att deportera 100000 armenier.
Så mycket för den omtanken om försoningen...
Nej. Det här blev tyvärr inte så lyckat. Gladast idag är förmodligen de som inte vill se Turkiet i EU. Överreaktionerna vi har sett ger inga pluspoäng till kandidatlandet i sydöst.
På hemmaplan får vi helt enkelt hoppas att riksdagen inte har avsikt att fortsätta sin nya bana som utrikesministerkollektiv. I så fall har vi röriga tider framför oss.
