Hur mycket korruption och svinn ska biståndsgivare ställa upp på? Frågan har aktualiserats i samband med den politiska övergångsprocessen i Somalia. I veckan svors ett parlament in för första gången på åtta år.
Det var en milstolpe i den FN-ledda processen mot att skapa ett politiskt ramverk i det sargade landet, som blivit ännu lite oroligare efter att premiärministern i grannlandet Etiopien, Meles Zenawi, bekräftats ha dött.
Chefen för FN:s organ för stöd till Somalia gjorde ett stolt uttalande i måndags där man gratulerade de nyvalda politikerna och tackade den politiska processens finansiärer: USA, Norge och EU (alltså bland andra Sverige).
Också många av Somalias politiker har goda skäl att vara tacksamma mot omvärlden. Flera miljoner skäl, faktiskt. I juli konstaterade FN:s granskningsgrupp att så mycket som 70 procent av omvärldens bistånd till Somalia mellan 2009 och 2010 förmodligen har försvunnit i korruption.
Man kan fråga sig hur FN har tänkt från början. Mycket pekar på att läget i Somalia håller på att förbättras, men det är fortfarande så illa att parlamentet inte kunnat väljas av det somaliska folket. I stället har det satts ihop av en grupp representanter för områden och klaner. Men när FN har bestämt sig för att mål om val och demokratiska institutioner ska nås verkar man ha svårt att inse uppdragets begränsningar.
Så var det även i 1990-talets Kambodja. Där bestämde sig FN för att hjälpa till att skapa demokratiska institutioner. Man drog igång en massiv biståndsinsats och parlamentsval hölls 1993. Trots att valprocessen präglades av omfattande korruption, våld och trakasserier utropades det som en framgång av FN.
Än i dag styrs Kambodja av samma diktator som före det FN-orkestrerade valet. Den amerikanska biståndsmyndigheten USAID har beräknat att ungefär samma proportion av statsbudgeten som utgörs av biståndspengar årligen försvinner i korruption.
Det är inte alltid rätt att strypa bistånd vid korruptionsmisstankar. I bland kan det finnas så starka skäl till biståndsnärvaro att ett visst svinn måste accepteras.
Men det är oacceptabelt att fortsätta biståndsutdelning då hela 70 procent försvinner, som i Somalia. Det är uppseendeväckande att ingen av givarna dragit i nödbromsen för länge sedan.
Vad säger Gunilla Carlsson?









