Det kan krävas flera veckors arbete för att få fram information om resultatet av en svensk biståndsinsats, skriver Gunilla Carlsson i en självkritisk artikel på Newsmill (15/10). I jämförelse tar det i snitt bara tre dagar att få igång ett litet företag i Rwanda, som det berättades på Mikrofinansdagen i Stockholm igår, och effekterna är synliga nästan genast.

Mikrolån, som gör det möjligt för fattiga människor i länder som till exempel Rwanda att starta och driva egna affärsrörelser, och som påminner om de svenska gamla jordbrukskassorna, har på kort tid blivit ett av de mest verkningsfulla botemedlen mot fattigdomen. I Afrika, där 95 procent av befolkningen är utestängd från den vanliga banksektorn, erbjuder mikrobanker en möjlighet att fly eländet.

Entreprenörskap blir en väg ut. Många tar den. Plötsligt går det att bära upp sig själv och familjen och, när affärerna tar fart, betala tillbaka lånen. Tack vare mikrobankernas sparkonton behöver man inte längre förvara inkomsterna i fickan eller bysthållaren, utan kan sätta in dem och börja planera för framtiden.

Mikrobankernas verksamhet skapar helt uppenbart förutsättningar för en radikal förbättring av de fattigas villkor. I Kenya finns ett företag, Jamii Bora, som till och med erbjuder försäkringar för sjukdomar och katastrofer. Bankerna har blivit en kraft som stärker social gemenskap och förändrar människors attityd till sig själva och andra. De har etablerat fröet till en afrikansk medelklass. Ändå är mikrofinanser märkligt frånvarande i den debatt som Carlsson har försökt initiera under hösten. Men biståndspolitik måste inte enbart handla om sedvanligt bistånd.

Politiken kan och bör även bidra till att fler drar nytta av mikrobankerna. Uppmärksamma fenomenet! Uppmana utvecklingsländernas regeringar att skapa ännu bättre jordmån för mikrolån! I Ghana är det ännu bara två av tjugotvå miljoner människor som är kunder i mikrobanker. Att verka för att det antalet växer är också ett slags bistånd.

Det är inte minst viktigt ur demokratiperspektivet. Mikrolån stärker människors självförtroende och gör att de som saknar röst finner en. Något som på sikt kan ha konsekvenser för korruptionskulturen i många stater och invånarnas brist på reellt politiskt inflytande.

Bistånd är bra och har väl fortfarande en roll att spela i fattigdomsbekämpning och samhällsuppbyggnad, men mikrofinanser är ännu bättre. Nej, det var inte vi som sa det. Det var Rwandas ambassadör.