I dag är det stormöte på chefsnivå på Högkvarteret. Det råder Jas-press, budgetunderlaget för 2013 ska presenteras och så är det förstås Försvarsstrukturutredningen (FSU). I höstas gav regeringen i uppdrag till Försvarsmakten och FMV att beskriva överflyttningen av FMLOG (med ansvar för underhåll och logistik) från Försvarsmakten till FMV. Det ska ge en besparing med början 2013 om minst 300 miljoner kronor från 2014.

De inbesparade medlen ska sedan flyttas över till det som på försvarsdepartemenska heter operativ verksamhet (trots att inget är operativt om inte hela kedjan fungerar). Så här långt verkar ett resultatet vara att Högkvarterets intresse för rationaliseringar har svalnat i hopp om att kunna maximera rationaliseringsvinsten efter flytten. Men frågan är om det finns några snabba cash att hämta.

Anställningsskydd, ålderstruktur och kollektivavtal är hinder på rationaliseringsvägen och pekar i stället mot att det blir en fördyring. Vid en överflyttning av FMLOG till FMV och sedan en eventuell bolagisering – med åtföljande tänkt personalminskning – vaknar fyra av LAS skyddsregler till liv (uppsägningsförbud, rätt att stanna kvar, partsväxling, skydd för anställningsvillkor).

Att det finns rationaliseringsvinster att göra står utom allt tvivel. Försvarsmakten förfogar över 23000 fordon, varav en del som aldrig lär komma till användning ändå underhålls och servas. Gamla kokvagnar hålls tipp topp till ingen nytta. Samtidigt råder det brist på fordon inom armén.

Det är tänket det är fel på. FSU är en rest från värnpliktsförsvaret med dess förbud mot utnyttjande av grå arbetskraft. Tänk i stället att med anställda soldater är det inte längre nödvändigt med en särskild serviceorganisation av typ FMLOG. Det är just vad man har tänkt inom ramen för Försvarsmaktens eget rationaliseringsprojekt för armén.

Slutsatsen är att mycket av underhållet kan flyttas ut och utföras av soldater i teknisk tjänst på förbanden. Lägg därtill att en tredjedel av underhållstimmarna i dag läggs ned på ”standardmateriel och standardfordon” och mer effektivt skulle kunna hanteras på marknaden. Sparpotentialen uppskattas till 800 miljoner kronor på årsbasis.

ÖB Sverker Göranson borde gå till regeringen beväpnad med slutrapporten från projektet och med budskapet: Varför så bråttom? Varför inte tänka efter före – för en gångs skull?