Sverige ståtar inte längre med världens högsta skattetryck, men när det gäller toppskatten (högsta marginalskatt) ligger vi i topp. Det framgår av en färsk undersökning från revisionskoncernen KPMG. Den hårdast beskattade dansken får 2010 punga ut med 55,4 procent i inkomstskatt av varje extra tusenlapp i lön, medan hans svenska kollega i genomsnitt betalar 56,6 procent. Endast Holland gör Sverige och Danmark sällskap i den olyckliga klubb, där medlemskravet är att det allmänna begär mer än hälften av en löneförhöjning i inkomstskatt.

Tar man hänsyn även till sociala avgifter kommer – för svenskarnas del – en löneskatt på 31,42 procent in i bilden. De flesta anställda tänker inte så mycket på det, eftersom skatten är dold och arbetsgivarna står för inbetalningen. Men egenföretagare betalar in skatten själva och en del av dem påminns regelbundet om att staten inte nöjer sig med 56,6 procent av förtjänsten utan vill ha betydligt mer.

En del arbetsgivare informerar om löneskatten på lönebeskeden. Det borde alla göra. Den folkbildningen gör det lättare för människor att ta ställning till om det allmänna ger god valuta för pengarna. Här kan det vara läge för lite lagstiftning.

Världens mest dynamiska ekonomier håller inkomstskatten i schack. Tre av BRIC-länderna (Indien, Brasilien och Ryssland) har en toppskatt på under 30 procent, och Kina ligger under 40 procent. Då ska man dessutom veta att kineser inte börjar betala skatt i denna utsträckning förrän de har nått upp i en inkomst på USD 177000 per år.

I Europa börjar man se skattehöjningar i finanskrisens spår. Mest dramatiskt har det varit i Storbritannien, där toppskatten höjts från 40 till 50 procent. Nästan som i Sverige och Danmark!? Ja och nej. Det rör trots allt bara dem som tjänar mer än USD 226000 om året.

Tyska stjärnadvokater och penningmäklare betalar toppskatt på 45 procent, men då ska de tjäna USD 316000 per år. I Sverige kickar toppskatten in på en fjärdedel av den nivån: USD 72000. Av något outgrundligt skäl ser vi på rektorer och ingenjörer med samma fiskala blick som tyskarna reserverar för samhällets storfräsare.

Sverige har avskaffat arvsskatt, gåvoskatt och förmögenhetsskatt. Vackert så. Inte ens mycket rika människor ska betala skatt på redan skattade pengar. Men hur kan man mot denna bakgrund hävda att det är politiskt omöjligt att sluta beskatta svenska tjänstemän och småföretagare långt mer drakoniskt än andra länder beskattar sina börsdirektörer?