Anmälare är Hans Bergström, tidigare chefredaktör i DN, och Anders Isaksson, författare och garvad politikbevakare.

Det handlar om dataintrånget som så starkt präglade valrörelsens slutskede. Eller rättare sagt om de rättsvårdande myndigheternas hantering av den anmälan som socialdemokraterna gjorde. Här är en nyckelmening ur Bergströms och Isakssons inlaga:

”Om någon utifrån beskrivit en situation i vilken polis, säkerhetspolis, rikskriminalledning och åklagare satt in alla tillgängliga resurser för att under stor dramatik göra husrannsakan hos ett ledande oppositionsparti två veckor före ett maktavgörande val, på anmälan av det statsbärande partiet — då hade tankarna gått till helt andra typer av länder än svensk demokrati.”

Mot den bakgrunden uppmanas JK granska ”huruvida polis och åklagarväsende visat den professionella kyla som måste begäras av dem”. Som förloppet nu framstår, heter det vidare, ligger det nära till hands att dra slutsatsen att de lät sig dras med i en politisk dramatik ”med inslag av mental sammanblandning mellan rättsstaten och de maktbärande politiska skikten”.

Anmälarna skickar med en fyllig redogörelse för händelseförloppet. Här är några tankeväckande punkter:

•Anmälan om dataintrång togs emot av Rikskriminalen, inte av den lokala polismyndigheten.

•Tiden mellan anmälan och beslut om förundersökning blev kort, mindre än två timmar. Detta trots att anmälan gjordes kl. 21.30 en söndagskväll.

•Högsta ledningen för Rikskriminalen kontaktade sent på söndagskvällen jouråklagaren i Stockholm för att försöka övertala henne att låta polisen göra en nattlig husrannsakan hos folkpartiet. Trots att det brott det kunde röra sig om i inget fall sedan brottskategorin tillkom för nio år sedan har föranlett någon fängelsedom.

Man kan förstås applådera det kraftfulla och snabba ingripandet och önska sig att alla anmälningar hanterades just så resolut. Samtidigt inser vi att detta var något i en klass för sig. Som kriminaljournalisten Stefan Wahlberg har noterat: ”Vilket annat brottsoffer skulle från första dagen ha fått en åklagarledd utredning med Rikskriminalens elitstyrka till sitt för-fogande för ett brott som kan jämställas med en bilstöld?”

Dataintrånget blev ett tungt sänke för folkpartiet i valspurten. Det var självförvållat. Men Bergström och Isaksson gör bedömningen att polis och åklagare bidrog till en ensidig fokusering på att ett stort brott hade begåtts av folkpartiet. ”Polis och förundersökningsledare kom inte att hjälpa allmänheten att få rätt proportioner och information före valet, utan bidrog tvärtom aktivt till ett enormt mediespinn på det tema som satts av polisanmälan.” Förhör med den ssu-are som var en av nyckelpersonerna i härvan ägde rum först dagen efter riksdagsvalet.

Var det valåret 2006 så illa att man på sina håll i det svenska rättsmaskineriet hade svårt att se skillnad på ett dataintrång hos det socialdemokratiska partiet och ett allvarligt brott mot staten?