När Broderskaps styrelse den 28 maj i år antog sitt ”Manifest för muslimska socialdemokrater”, så strök man kampen för HBT-rättigheterna.

I jämlikhetsparagrafen i Broderskaps ”Manifest för kristen vänster” heter det att ”Vi strävar efter en värld […] utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning”, men i det muslimska manifestet är ”sexuell läggning” borttaget.

Om detta berättade jag på annandagen i en artikel på SvD.se, vilket uppmärksammats bland annat av gaytidningen QX och dess chefredaktör Jon Voss. Han konstaterar att Broderskap ”sviker muslimska HBT-personer”.

Broderskaps ordförande Peter Weiderud försöker förklara förbundsstyrelsens resonemang på bloggen Kristen vänster. Han menar att en formulering om att sträva efter lika rättigheter oavsett sexuell läggning vore samma sak som att ”röka ut” muslimska medlemmar ur föreningen.

”Människor måste få en möjlighet att växa med frågor och uttrycka sig på ett sätt som gör att de inte marginaliserar sig i sitt eget sammanhang.”

Istället bör man, anser han, lyssna och lära. ”Vi behöver lära oss att leva med mer än ett värdesystem samtidigt. Det kan störa den politiskt ängslige, men det gör vårt samhälle så oerhört mycket rikare. När olika tankar och idéer bryts mot varandra, blir syntesen större. Muslimerna har något att lära oss.”

Weideruds resonemang är ohållbart på två sätt. För det första klumpar det ihop muslimer, enligt precis samma mall som rasisterna använder: muslimerna i Sverige anses inte kunna hantera mänskliga rättigheter. Inte ens en långsiktig strävan klarar denna muslimska massa (paragrafen handlar just om en strävan, inte om att framtvinga homovigslar i Stockholmsmoskén). Det är ett resonemang som bortser från de tusentals homosexuella som flytt hit från sexualförtryck i muslimska länder, ett resonemang som tvärtom ansluter till de patriarkala prästerskap som fördrivit och förskjutit de sexuella minoriteterna: ”ni är inga riktiga muslimer”.

Jon Voss ser samma problem. ”Resonemanget kan bära någon slags logik förutsatt att man betraktar muslimer som grupp som politiskt underutvecklade och per definition homofoba. Det vill säga med en omvänd rasism och ett von oben-perspektiv”.

För det andra innebär resonemanget att motstånd mot universella mänskliga rättigheter skulle kunna vara något positivt. Vilka inskränkningar av fri- och rättigheter gör vårt samhälle rikare nästa gång, Weiderud?

Alla föreningar har sina stollar, och ibland fattas tokiga beslut. Weiderud försöker blanda bort korten genom att framhäva att manifestet är skrivet av en grupp muslimska medlemmar.

Men det är Broderskaps förbundsstyrelse som med öppna ögon strukit rättighetskampen för HBT ur sitt manifest. Det är ett institutionellt problem. Kan de som fattat detta beslut om olika rättighetsnivåer ens kalla sig socialdemokrater?

För det är som Jon Voss konstaterar: ”Redigerar man bort en grupps rätt, så redigerar man bort de mänskliga rättigheterna för alla”.