Gnosjö tar hem förstaplatsen när veckomagasinet Fokus rankar hur bra kommuner är på integration. På topp tio hittar man också småländska Vaggeryd och Värnamo. Det är inte konstigt alls. Här finns både ett starkt civilsamhälle och företag som törstar efter arbetskraft. I småföretagartäta Gnosjö är det största integrationsproblemet att de nyanlända inte hinner gå klart SFI innan arbetsgivarna är där och rycker i dem.

Mer förvånande är kanske att Botkyrka rankas som näst bäst. Men det är faktiskt så att utrikes födda Botkyrkabor har fem procentenheter högre sysselsättningsgrad än de Botkyrkabor som är födda i Sverige.

Det är naturligvis omöjligt att på ett rättvisande sätt mäta integrationspolitiken, men något säger ändå tabellerna oss. Till exempel att invandring inte ses som ett problem, utan snarare som en tillgång eller rentav en förutsättning, när man som i Gnosjö har en arbetslöshetsnivå på en procent. En befolkningsandel på 18 procent utrikes födda, som Gnosjö har, skulle garanterat väcka irritation om bidragsförsörjningen vore högre.

De enskilt viktigaste fakto- rerna för att förebygga motsättningar mellan olika befolkningsgrupper är alltså en fungerande arbetsmarknad och en växande jobbgenerande ekonomi. Det andra, det vi kallar integrationspolitik, är sekundärt, och sköts effektivare, som i Gnosjö, av ett starkt civilsamhälle.

Gnosjö behöver inflyttning. De ungefär 1300 företagen är direkt beroende av den, och det färgar naturligtvis hela bygdens attityd. Mellan 2000 och 2006 sjönk invånarantalet med 500 personer. Förra året vände det: ett plus på 60 personer.

När Karin Pettersson, chef- redaktör för Fokus, igår överlämnade diplom och blomsterkvast till det kristdemokratiska kommunalrådet LarsÅke Magnusson visade han också hur man tänker om invandrare i Gnosjö.

–Vi vill tacka dem för att de kom till Gnosjö! sade LarsÅke Magnusson.