Svenska pensioner på jumboplats”, ropar rubriken i Riksdag&Departement. Usch, tänker jag och läser vidare.

Näst sämst ska vi visst bli om 40 år – allt enligt en ny rapport som EU:s finansministrar ska diskutera vid Ecofinmötet idag. Även Ekot snappade upp rapporten igår och basunerade raskt ut att år 2048 blir Sveriges pensioner ”näst sämst i Europa”. Skräckvisionen kompletterades med att PRO:s ordförande Curt Persson fick bedöma utvecklingen som ”oacceptabel”.

Och visst. Nog låter ”näst sämst” väldigt oroande.

Så vilka européer vinner pensionslotteriet? Jo, grekerna! 2048 kommer de att få ut 110 procent av sin lön. Att jämföra med de 120 procent som samma greker fick ut av sina löner 2008.

Så här långt kommen i läsningen dämpas min oro. Braskande rubriker varnar för en svensk jumboplats. Men nu föreslås det alltså att jag ska rikta min avund mot…Grekland?

Hmm. Något stämmer inte...

Talar vi om samma Grekland som tillsammans med Portugal, Italien och Spanien bildar den föga smickrande förkortningen Pigs-länderna – en förkortning som syftar på länder med särskilt besvärliga statsskulder och allvarligt krisande ekonomi?

Talar vi om det Grekland som fick sitt budgetunderskott för 2009 uppreviderat av Eurostat häromdagen, från redan förskräckliga 13,6 procent av BNP till än värre 15,4 procent av BNP?

Det låter märkligt. Ännu konstigare blir det när jag noterar att bland fem länder i topp i nämnda pensionsberäkning finns fler Pigs-länder. Här tronar även Italien och Spanien.

För att få klarhet ringer jag till Olle Sundberg, som är kansliråd på ekonomiska avdelningen i Finansdepartementet. Förklaringen ligger – såklart – i hur man räknar. Beräkningsmodellen bakom de konstiga siffrorna kallas Theoretical Replacement Rates och utgår ifrån genomsnittliga typfall med en fixerad pensionsålder (65 år) och en likaledes fixerad karriär om 40 år i arbete.

Kikar man under avsnittet om Grekland i rapporten framgår det att det inte har hört till vanligheterna att få ut 110 procent av lönen 2008 heller. Detta bland annat eftersom en grekisk karriär sällan pågår i 40 år, utan i ca 25.

Beräkningen av ersättningsgrunderna är alltså, som termen antyder, teoretisk. I andra delar av rapporten konstateras också att redan gjorda reformer innebär att ersättningarna förväntas sjunka drastiskt. Man framhåller också hur ohållbart det grekiska systemet har varit hittills.

Visserligen, förklarar Olle Sundberg, stämmer det att även svenskarna kan komma att få lägre pension på sikt. Men den spådomen gäller bara om vi inte jobbar längre. Och ingångsvärdet såväl hos svenska politiker som i debatten generellt är ju att vi på sikt ska göra det.

Sundberg poängterar att det här med att arbeta längre inte betyder att ”jobba sig in i graven”. Samtidigt lever vi ju längre. Även om vi på sikt lägger tre-fyra år till vårt arbetsliv kommer vi få längre tid som pensionärer.

Med detta med i bilden är den där jumboplatsen mindre sannolik. Och rapporten berömmer faktiskt Sveriges ekonomiskt hållbara pensionssystem.

– Jag skulle nog känna mig oroligare om jag bodde i Grekland, sammanfattar Sundberg.

Samtidigt är de tips som rapporten ger goda råd för alla EU-länder. Alla har samma demografiska utveckling att hantera.

Vilka råd? Tja, det vanliga. Konsolidera statsfinanserna, utnyttja befintlig arbetskraft bättre (läs: kvinnor och utrikes födda), förläng arbetslivet och höj både den högsta pensionsåldern och den genomsnittliga.

En utmaning, visst. Men vi behöver nog inte ta ut den teoretiska jumboplatsen i förskott.