Bartenders och guvernanter. Det är vad som diskuteras i årets mest skruvade skattedebatt: den om rut-avdrag för läxhjälp. Gårdagens övning i riksdagen var inget undantag. Borgerligheten retirerar. Vänstern kommer undan med argument som inte skulle fungera i något annat fall.

Jämför med bokmomsen, till exempel. Den sänktes i sällsynt parlamentarisk enighet 2002. Men samma invändningar som nu framförs av rut-haveristerna skulle kunna användas mot den.

Bokläsandet är extremt klassmässigt snedfördelat. De grupper som mest skulle behöva läsa böcker köper inga. Damerna i den välbeställda övre medelklassen, däremot, utnyttjar skattesubventionen till ett litterärt frosseri som saknar motstycke i svensk historia.

Och vad är det de läser? Jo, för det mesta handlar böckerna om sexualneurotiska möten med vampyrer. Om inte så sitter tanterna och frustar över glansiga böcker med Per Morberg och andra mer eller mindre nakna kockar. Annars så är det ren pornografi, oblygt förpackad som i EL James Femtio nyanser av honom eller hjälpligt maskerad som i Det enda könet av Katrine Kielos.

Behovet kan diskuteras. En fjärdedel av Sveriges befolkning har färre än 25 böcker i hemmet, och klagar inte för det. Fler böcker i högreståndsmiljöerna leder till att bokslukargapet ökas.

Inte är det gratis heller, om man nu köper resonemanget att alla pengar primärt tillhör staten och att skattesänkningar därmed är förskingring av offentliga medel. Rent budgettekniskt innebär den sänkta bokmomsen ett minus för staten på ungefär 1,5 miljarder kronor. Pengar som skulle ha kunnat gå till folkhälsoinstitutets livsmedels- och sexualrådgivning, eller till hela klassuppsättningar av Das Kapital I III. I halvfranska band.

Varför ska stålverksarbetarna i Borlänge finansiera Södermalmsdamernas bokcirklar? Någon borde höja rösten. Varje försålt exemplar av Jan Guillous Dandy är en stöld från det arbetande folket!

Men så låter det förstås inte. Bokförsäljningen har stigit med 30 procent på 15 år, svenska författare har blivit en exportindustri och man kan praktiskt taget inte gå på Ica eller köpa en kvällstidning utan att få en roman kastad efter sig. Sverige har blivit bättre av sänkt bokmoms.

Ändå har Alliansens företrädare låtit rut-debatten hamna just där, i drinkblandare och poolskötare på Solsidan. Trots att 68 procent av rut-köparna tjänar under 32000 i månaden. Trots att det är familjer med två eller fler barn och personer äldre än 85 år som köper flest rut-tjänster. Och trots att tjänsteanvändarna genererar skatteintäkter, precis som bokköparna. Inte ens när rut används för att läsa läxor – till skillnad från tantsnusk – lyckas borgerligheten ta kommandot.

Rut har skapat mer än 12000 jobb och gett massor av svenskar hjälp i hemmen.

Det är en enastående reform. Det är motståndarnas kritik mot marginalföreteelser som är överspänd. Debatten borde handla om pensionärer som äntligen får hjälp med snöskottning.