Helt hysteriskt. Det råder rena Obamafebern. På söndag är det premiär i Nairobi på Obama – The Musical, men hyllningskören för snarare tanken till Obama Superstar. Så här säger Frank­rikes utrikesminister Kouchner: ”Frankrike, Europa och världssamfundet behöver hans energi, hans motstånd mot orättvisor och hans beslutsamhet att gå ­vidare mot en säkrare, rättvisare och stabilare värld.”

Det är lite kul (eller kusligt om man är lagd åt det hållet) att ­hoppet om förändring till det ”bättre” också uttrycks från ­Hamas, Chávez och Iran.

Mona Sahlin känner för sin del ”ömhet” över att förväntningarna är så stora. Fredrik Reinfeldt hoppas på mer lyhördhet från den nye amerikanske presidenten ”jämfört med George Bush som i sitt tal sade att antingen är ni med mig eller emot mig”.

Barack Obama förmedlar både en känsla av energiskt ledarskap och en ny attityd i utrikespolitiken. Det är dock knappast troligt att den nye presidenten kommer att nöja sig med rollen som snäll allsångsledare i Ju mer vi är tillsammans.

I själva verket finns en idolbild av Obama (byggd på det han inte ­säger) och en nidbild av Bush (byggd på det han säger). Å ena sidan kommer Obama inte att ge upp USA:s ”rätt” att agera på egen hand, och, å andra sidan, har Bush särskilt under sin andra mandatperiod jobbat med multilaterala verktyg.

Det handlar snarare om en ­annan stämning och vilja att börja om från början. Och det kan i och för sig vara nog så viktigt för att värma upp samarbetsklimatet över Atlanten.

Reinfeldts uttalande är också överraskande mot bakgrund av att Sverige har goda relationer med Bushadministrationen. När Bush omvaldes 2004 underströk statsminister Persson ”att han själv och den svenska regeringen haft utmärkta relationer med Vita Huset under den gångna mandatperioden och att man där lyssnat på de svenska synpunkterna”.

Politik, militärt samarbete, handel, kultur. Jag har inte märkt av någon försämring i relationerna sedan Reinfeldt flyttade in i Sagerska palatset. Så jag vet inte vad han egentligen klagar över.

Om Obama förmår undvika att den amerikanska ekonomin kraschlandar är det bra för Sverige. Om han klantar till det i Irak är det dåligt också för Sverige. Den nye presidentens vägval för Rysslandspolitiken påverkar också Sverige. Det är bara några exempel på indirekta effekter av hur väl Obama lyckas.

Jag förstår dock att valutgången är en lättnad för Fredrik Reinfeldt. Ett internationellt klimatavtal står högst på önskelistan för Sveriges kommande EU-ord­förandeskap, och det blir mindre svårt att få till med Obama än med McCain. Som bonus ger det en chans att fördjupa relationerna. Å andra sidan blir det ännu besvärligare att få till stånd ett nytt internationellt frihandelsavtal; ­Doharundan blir ett verkligt test på Obamas vilja att lyssna.

Graden av lyhördhet inför förväntade krav från USA på att EU och Sverige ska ta ett större ansvar för säkerheten i världen (och inte minst i Afghanistan) blir ett test av oss. Blir det mer pengar till försvaret? Det är en del av Barack Obamas New Deal.